V86-statistik 29/7 Jens Sjöden

Migge · 2015-07-29, 17:55

Den här veckan ägnar jag utrymmet mer om den föregående omgången än om den kommande. Generellt tycker jag det efterhandsanalyseras alldeles för lite; det råder ingen balans i hur loppen uppmärksammas före och efter de avgjorts. Man lär sig massor av att analysera sitt och andras spelande.

V86-1
Cool Keeper fick ett av årets starkare favoritskap; 77 procent. Liksom övriga fem som nått samma eller större förtroende infriade han utan att bli riktigt utmanad. Motståndarna lägger ner på förhand mot så här extremt starka favoriter.

V86-2
McSteamy fick spelarnas förtroende för att han var bästa hästen. Även han löste sin uppgift problemlöst och var ”bara bäst”. Oddset 2,00 var dock svagt. Det är inte så ofta som 50/50 som ”bästa hästen” är just så bra att den kan vinna trots minusförutsättningar – i det här fallet gå i tredjespår fram till dödens, hålla toktempo, och sedan ändå kunna bara glida ifrån. Spelarna har en benägenhet att överskatta hur ofta bästa hästen är just så här bra. Det är sällsynt, och i längden en förlustaffär att spela på hästar som fått förtroende på sådana grunder.

V86-3
Här kom dagens, och ett av årets, bästa överodds på en favorit. ”Sådana här lopp genererar oerhört många favoritsegrar. Spelarnas etta segrar till 73 procent och den är ofta underspelad” var det som stod om loppet i förhandsanalysen. Då nämndes inte andra tydliga plusfaktorer som toppspår och att det ”stod spets i programmet”. Sedan rapporterades på TV, i god tid innan inlämningsstopp, att den sansade tränaren Roger Walmann sagt att hästen var ”stenklar”.

Loppet blev stympat av strykningar, så favoriten hade till slut bara sju motståndare. Men oddset? 4,08! Vinnarspelarna lade bara 19,6 procent av sina insatser på honom. En grav underskattning av segerchansen! Och ett grymt fint spelläge naturligtvis; sådana dyker det inte upp för många av under ett år. Även på V86-spelet, där han fick 31 procent av insatserna, var han ett fynd.

V86-4
”Även sådana här svaga ’guldlopp’ genererar många favoritsegrar, 47 procent närmare bestämt. Ännu fler lopp, 53 procent, vinner spetshästen. Här är de en och samma…”

Så stod det på förhand. Här förvånade kusken bakom fältets minst spelade häst, 83-oddsaren Clear Sign (0,87 procent) med att köra i ledningen. Helt rätt, sådant borde man se mycket, mycket oftare! Denna gång räckte det inte ända fram, utan han fick nöja sig med en andraplats. Favoriten var för bra.

V86-5
Här fanns det äntligen en vettig skrällchans – men favoriten nådde ledningen. Tredjehandaren Tarragona Ås (en årsseger – till skrällodds från ledningen) spetsade hur lätt som helst, men den defensive kusken släppte ändå och nöjde sig med andraplatsen. Utgången hade kunnat bli en annan med favoriten i dödens. Nu i stället femte raka favoritsegern!

V86-6
Här var favoriten, ledaren och ”bästa hästen” en och samma. Lord Flax segrade överlägset.

V86-7
Omgångens enda skräll kom i loppet med den näst bästa skrällrisken. Här svarade man ut andrahandaren i dödens och favoriten i tredjespår. Den senare var ”bästa hästen”, men spelad till 1,60 från vingelläge..! Man kan jämföra med V86-2. Det är sällan hästar är så överlägset bra, att de lyckas segra trots hopplösa löpningsförlopp. I så fall är det ofta över kort distans. Coco de Vie var dunderbra prestationsmässigt, men inte spelmässigt. Den här typen av favoriter bör undvikas som spelobjekt.

V86-8
Här var favoriten Cash Gamble streckad på 96 procent av de kvarvarande systemen. Inget märkvärdigt i det, så brukar det se ut. Värsta hotet, andrahandaren Al Dente, förvånade (?) med att lätt ta en längd på den invändige favoriten och flyga till spets. Där avgjordes loppet… eller vad händer? Den defensive kusken släpper… Om det här är att köra för ”bästa möjliga placering” tål att diskuteras. Det finns indikationer om att vinstchansen varit betydligt högre i spets, speciellt som favoriten då fått en tung resa i dödens över 2 640 meter. Individen Al Dente har dessutom ett strålande facit från ledningen. Nu blev han fast (surprise!) med vinnarkrafter kvar. Han var maxad med barfotabalans, vilket tidigare resulterat i en galopp och en seger. Förstapriset var 300 000 kronor, andrapriset 125 000.

Dagens dubbel slutade på mest gynnsamma vis för statistikspelare: Med en skräll (i ett skrällopp) tillsammans med en ”klar” favoritspik. DD-oddset blev 31,16 medan oddset på skrällvinnaren var 12,84. I Statistikbibeln V75 finns ett kapitel om DD-spel, och på sidan 318 kan man se att just kombinationen av en favorit och en femtehandare är ett intressant spel.

Ofta ogillar spelare att spela kombinationer av skrällar och favoriter, därför får man många gånger överodds. Två spelartyper dominerar: De som älskar favoriter (och gärna spelar två sådana) och de som hatar favoriter (och spelar på rena skrällrader). Dessas insatser föder dem som går medelvägen.

Inom V86 har dock favoriterna segrat så ofta, att ”Favoritfrasse” plussat på att spela favoritdubbeln under alla 185 avgjorda V86:or. 186,33 insatser har kommit i retur. En marginell vinst, medan skrällspelaren har förlorat enorma summor.

Favoritspel är något man definitivt ska överväga under V86-omgångar. Den som spelat vinnare på alla V86-favoriter någonsin har fått 88 procent av insatserna tillbaks. Det är ett tydligt tecken på underspel, då 80 procent av vinnaromsättningen går tillbaks till spelarkollektivet. ”Extrapengarna” kommer från skrällspelarna, då lågrankade hästar betalar kraftiga underodds i förhållande till segerchans.

Väljer man sina favoritspel med lite omsorg, och inte spelar precis allihop, är det inte så svårt att vända -12 procent till en vinst. Bäst är att spela favoriterna i första och sista avdelningen, där är återbäringen mycket bättre än snittet. I den första segrar de oftare än de förlorar och i sista segrar de till höga odds, då vinnarspelarna vid den tidpunkten prioriterar skrällspel.

Omsättningen på 17,8 miljoner var riktigt bra. Eskilstunas fina arrangemang lockade till ett par miljoner i extraspel? Man plussade trots att man mötte en jackpotomgång. Idag blir det förstås ännu mera plus.

V86-1: Autostart, medeldistans, niohästarslopp för treåriga ston i öppen klass. Strukna: 4, 5
Rubriken låter väldigt nischad, ändå finns ett stort statistikmaterial. Loppen har varit vanliga på Solvalla, eftersom man här skriver ut på tok för många treåringslopp och dessa sällan blir fyllda – hur mycket prispengar man än lockar med. Här kan många hästar, som inte kommer att hävda sig som ”vuxna”, hämta gratispengar.

Man behöver inte kunna statistik för att hitta 3 Tunika som spik. Hon var visserligen tvååringsstjärna, men sådana håller ofta till en bit in på fyraårssäsongen.

V86-2: Autostart, kort distans, låg klass. Strukna: 8, 12
Fyra sådana här lopp har avgjorts tidigare i år. Två av dem har vunnits från det idealiska femtespåret, till ett sammanlagt odds om 10,07. Det gör en återbäring om 2,52 eller plus 152 procent.

Det där är kuriosa, men faktum är att spårspel är lönsamt i sådana här lopp även över tid. Sett till hela 2000-talet har hundratals sådana här lopp avgjorts, och återbäringen på toppspåren 4-5 ligger på 1,31, eller plus 31 procent. Det är märkligt att underspelet fortsätter, trots att fenomenet varit känt i decennier.

V86-3: Lopp med två tillägg, stayerdistans
”Alla” sådana här lopp har vinnare rankade 1-6. Resterande snittar 0,9 procent segerchans.

34 procent av loppen vinns av spetshästen, och 44 procent av favoriten. De som startar på dubbla tillägg är kraftigt gynnade chansmässigt. Bara ett lopp har avgjorts i år, då vann Narold Vox just från dubbla tillägg.

Med 12 Candor Hall ensam på dubbla tillägg talar statistiken för att spika favoriten.

V86-4: Autostart, medeldistans, tiohästarslopp för femåriga ston
Det är inte bara treåringslopp som inte går att fylla, utan det gäller ju årgångslopp generellt. Femåringslopp är fock mer sällsynta. Fem sådana här har avgjorts tidigare – tre favoritsegrar och två vinnare rankade trea respektive fyra. Trots brist på statistikunderlag kan man anta att skrällrisken är försumbar. Sparlopp.

V86-5: Autostart, medeldistans, treåriga ston i låg klass
”Favoriter med spår 2-5 infriar till 46% (33/71), övriga till 23% (14/61).”

Så står att läsa om de här loppen i den kommande Solvallabibeln V86. Där kan man också se, att favoriterna segrar lite oftare när det bara är ston som tävlar, 38 procent mot 34 procent. Generellt är det mer favorit-eller-skräll-profil över stolopp.

V86-6: Autostart, kort distans, tiohästarslopp för fyraåriga ston
Fjärde årgångsloppet redan i den sjätte avdelningen, zzz… Många årgångslopp à lättlöst för spelarna och låga utdelningar.

Tre sådana här lopp har avgjorts tidigare, med vinnarna rankade 1, 2 och 5. Skrällen? Från det perfekta femtespåret givetvis.

Tre lopp utgör inget statistikunderlag, men mönstret är detsamma man ser på andra ställen där underlaget är gott. Under liknande förutsättningar vinner någon topprankad – eller spår 5-hästen.

V86-7: Autostart, medeldistans, låg klass
De här loppen vinns av häst rankad 1-5 och hästarna är spelade ungefär i nivå med sina verkliga chanser; i vanlig ordning blir favoriten lite överspelad medan de som rankas 4-5 har lite bättre chanser än sina spelprocent.

V86-8: Autostart, lång distans, treåringslopp. Struken: 3
Favoriten vinner oftast sådana här lopp. Rank 1-3 segrar till 85 procent. Några stora spårskillnader finner man inte, eftersom favoriterna infriat oavsett utgångslägen. Man kan dock se att ytterspåren 6-8 är missgynnsamma.

V86 går ofta ut på att gissa i vilket lopp omgångens skräll kommer och så gardera det loppet. Den här gången är skrällriskerna överlag små, då det är små fält och många årgångslopp. Om det blir någon skräll bör det vara i V86-2 eller V86-5; i övriga avdelningar är chanserna försumbara.

Lycka till med spelbesluten!

Källa: http://www.travronden.se/blogg/jens-...kbloggenv86-17

2015-07-29, 17:55	#1
Migge Reg.datum: jul 2010 Inlägg: 2 878 Sharp$: 3527	V86-statistik 29/7 Jens Sjöden Den här veckan ägnar jag utrymmet mer om den föregående omgången än om den kommande. Generellt tycker jag det efterhandsanalyseras alldeles för lite; det råder ingen balans i hur loppen uppmärksammas före och efter de avgjorts. Man lär sig massor av att analysera sitt och andras spelande. V86-1 Cool Keeper fick ett av årets starkare favoritskap; 77 procent. Liksom övriga fem som nått samma eller större förtroende infriade han utan att bli riktigt utmanad. Motståndarna lägger ner på förhand mot så här extremt starka favoriter. V86-2 McSteamy fick spelarnas förtroende för att han var bästa hästen. Även han löste sin uppgift problemlöst och var ”bara bäst”. Oddset 2,00 var dock svagt. Det är inte så ofta som 50/50 som ”bästa hästen” är just så bra att den kan vinna trots minusförutsättningar – i det här fallet gå i tredjespår fram till dödens, hålla toktempo, och sedan ändå kunna bara glida ifrån. Spelarna har en benägenhet att överskatta hur ofta bästa hästen är just så här bra. Det är sällsynt, och i längden en förlustaffär att spela på hästar som fått förtroende på sådana grunder. V86-3 Här kom dagens, och ett av årets, bästa överodds på en favorit. ”Sådana här lopp genererar oerhört många favoritsegrar. Spelarnas etta segrar till 73 procent och den är ofta underspelad” var det som stod om loppet i förhandsanalysen. Då nämndes inte andra tydliga plusfaktorer som toppspår och att det ”stod spets i programmet”. Sedan rapporterades på TV, i god tid innan inlämningsstopp, att den sansade tränaren Roger Walmann sagt att hästen var ”stenklar”. Loppet blev stympat av strykningar, så favoriten hade till slut bara sju motståndare. Men oddset? 4,08! Vinnarspelarna lade bara 19,6 procent av sina insatser på honom. En grav underskattning av segerchansen! Och ett grymt fint spelläge naturligtvis; sådana dyker det inte upp för många av under ett år. Även på V86-spelet, där han fick 31 procent av insatserna, var han ett fynd. V86-4 ”Även sådana här svaga ’guldlopp’ genererar många favoritsegrar, 47 procent närmare bestämt. Ännu fler lopp, 53 procent, vinner spetshästen. Här är de en och samma…” Så stod det på förhand. Här förvånade kusken bakom fältets minst spelade häst, 83-oddsaren Clear Sign (0,87 procent) med att köra i ledningen. Helt rätt, sådant borde man se mycket, mycket oftare! Denna gång räckte det inte ända fram, utan han fick nöja sig med en andraplats. Favoriten var för bra. V86-5 Här fanns det äntligen en vettig skrällchans – men favoriten nådde ledningen. Tredjehandaren Tarragona Ås (en årsseger – till skrällodds från ledningen) spetsade hur lätt som helst, men den defensive kusken släppte ändå och nöjde sig med andraplatsen. Utgången hade kunnat bli en annan med favoriten i dödens. Nu i stället femte raka favoritsegern! V86-6 Här var favoriten, ledaren och ”bästa hästen” en och samma. Lord Flax segrade överlägset. V86-7 Omgångens enda skräll kom i loppet med den näst bästa skrällrisken. Här svarade man ut andrahandaren i dödens och favoriten i tredjespår. Den senare var ”bästa hästen”, men spelad till 1,60 från vingelläge..! Man kan jämföra med V86-2. Det är sällan hästar är så överlägset bra, att de lyckas segra trots hopplösa löpningsförlopp. I så fall är det ofta över kort distans. Coco de Vie var dunderbra prestationsmässigt, men inte spelmässigt. Den här typen av favoriter bör undvikas som spelobjekt. V86-8 Här var favoriten Cash Gamble streckad på 96 procent av de kvarvarande systemen. Inget märkvärdigt i det, så brukar det se ut. Värsta hotet, andrahandaren Al Dente, förvånade (?) med att lätt ta en längd på den invändige favoriten och flyga till spets. Där avgjordes loppet… eller vad händer? Den defensive kusken släpper… Om det här är att köra för ”bästa möjliga placering” tål att diskuteras. Det finns indikationer om att vinstchansen varit betydligt högre i spets, speciellt som favoriten då fått en tung resa i dödens över 2 640 meter. Individen Al Dente har dessutom ett strålande facit från ledningen. Nu blev han fast (surprise!) med vinnarkrafter kvar. Han var maxad med barfotabalans, vilket tidigare resulterat i en galopp och en seger. Förstapriset var 300 000 kronor, andrapriset 125 000. Dagens dubbel slutade på mest gynnsamma vis för statistikspelare: Med en skräll (i ett skrällopp) tillsammans med en ”klar” favoritspik. DD-oddset blev 31,16 medan oddset på skrällvinnaren var 12,84. I Statistikbibeln V75 finns ett kapitel om DD-spel, och på sidan 318 kan man se att just kombinationen av en favorit och en femtehandare är ett intressant spel. Ofta ogillar spelare att spela kombinationer av skrällar och favoriter, därför får man många gånger överodds. Två spelartyper dominerar: De som älskar favoriter (och gärna spelar två sådana) och de som hatar favoriter (och spelar på rena skrällrader). Dessas insatser föder dem som går medelvägen. Inom V86 har dock favoriterna segrat så ofta, att ”Favoritfrasse” plussat på att spela favoritdubbeln under alla 185 avgjorda V86:or. 186,33 insatser har kommit i retur. En marginell vinst, medan skrällspelaren har förlorat enorma summor. Favoritspel är något man definitivt ska överväga under V86-omgångar. Den som spelat vinnare på alla V86-favoriter någonsin har fått 88 procent av insatserna tillbaks. Det är ett tydligt tecken på underspel, då 80 procent av vinnaromsättningen går tillbaks till spelarkollektivet. ”Extrapengarna” kommer från skrällspelarna, då lågrankade hästar betalar kraftiga underodds i förhållande till segerchans. Väljer man sina favoritspel med lite omsorg, och inte spelar precis allihop, är det inte så svårt att vända -12 procent till en vinst. Bäst är att spela favoriterna i första och sista avdelningen, där är återbäringen mycket bättre än snittet. I den första segrar de oftare än de förlorar och i sista segrar de till höga odds, då vinnarspelarna vid den tidpunkten prioriterar skrällspel. Omsättningen på 17,8 miljoner var riktigt bra. Eskilstunas fina arrangemang lockade till ett par miljoner i extraspel? Man plussade trots att man mötte en jackpotomgång. Idag blir det förstås ännu mera plus. V86-1: Autostart, medeldistans, niohästarslopp för treåriga ston i öppen klass. Strukna: 4, 5 Rubriken låter väldigt nischad, ändå finns ett stort statistikmaterial. Loppen har varit vanliga på Solvalla, eftersom man här skriver ut på tok för många treåringslopp och dessa sällan blir fyllda – hur mycket prispengar man än lockar med. Här kan många hästar, som inte kommer att hävda sig som ”vuxna”, hämta gratispengar. Man behöver inte kunna statistik för att hitta 3 Tunika som spik. Hon var visserligen tvååringsstjärna, men sådana håller ofta till en bit in på fyraårssäsongen. V86-2: Autostart, kort distans, låg klass. Strukna: 8, 12 Fyra sådana här lopp har avgjorts tidigare i år. Två av dem har vunnits från det idealiska femtespåret, till ett sammanlagt odds om 10,07. Det gör en återbäring om 2,52 eller plus 152 procent. Det där är kuriosa, men faktum är att spårspel är lönsamt i sådana här lopp även över tid. Sett till hela 2000-talet har hundratals sådana här lopp avgjorts, och återbäringen på toppspåren 4-5 ligger på 1,31, eller plus 31 procent. Det är märkligt att underspelet fortsätter, trots att fenomenet varit känt i decennier. V86-3: Lopp med två tillägg, stayerdistans ”Alla” sådana här lopp har vinnare rankade 1-6. Resterande snittar 0,9 procent segerchans. 34 procent av loppen vinns av spetshästen, och 44 procent av favoriten. De som startar på dubbla tillägg är kraftigt gynnade chansmässigt. Bara ett lopp har avgjorts i år, då vann Narold Vox just från dubbla tillägg. Med 12 Candor Hall ensam på dubbla tillägg talar statistiken för att spika favoriten. V86-4: Autostart, medeldistans, tiohästarslopp för femåriga ston Det är inte bara treåringslopp som inte går att fylla, utan det gäller ju årgångslopp generellt. Femåringslopp är fock mer sällsynta. Fem sådana här har avgjorts tidigare – tre favoritsegrar och två vinnare rankade trea respektive fyra. Trots brist på statistikunderlag kan man anta att skrällrisken är försumbar. Sparlopp. V86-5: Autostart, medeldistans, treåriga ston i låg klass ”Favoriter med spår 2-5 infriar till 46% (33/71), övriga till 23% (14/61).” Så står att läsa om de här loppen i den kommande Solvallabibeln V86. Där kan man också se, att favoriterna segrar lite oftare när det bara är ston som tävlar, 38 procent mot 34 procent. Generellt är det mer favorit-eller-skräll-profil över stolopp. V86-6: Autostart, kort distans, tiohästarslopp för fyraåriga ston Fjärde årgångsloppet redan i den sjätte avdelningen, zzz… Många årgångslopp à lättlöst för spelarna och låga utdelningar. Tre sådana här lopp har avgjorts tidigare, med vinnarna rankade 1, 2 och 5. Skrällen? Från det perfekta femtespåret givetvis. Tre lopp utgör inget statistikunderlag, men mönstret är detsamma man ser på andra ställen där underlaget är gott. Under liknande förutsättningar vinner någon topprankad – eller spår 5-hästen. V86-7: Autostart, medeldistans, låg klass De här loppen vinns av häst rankad 1-5 och hästarna är spelade ungefär i nivå med sina verkliga chanser; i vanlig ordning blir favoriten lite överspelad medan de som rankas 4-5 har lite bättre chanser än sina spelprocent. V86-8: Autostart, lång distans, treåringslopp. Struken: 3 Favoriten vinner oftast sådana här lopp. Rank 1-3 segrar till 85 procent. Några stora spårskillnader finner man inte, eftersom favoriterna infriat oavsett utgångslägen. Man kan dock se att ytterspåren 6-8 är missgynnsamma. V86 går ofta ut på att gissa i vilket lopp omgångens skräll kommer och så gardera det loppet. Den här gången är skrällriskerna överlag små, då det är små fält och många årgångslopp. Om det blir någon skräll bör det vara i V86-2 eller V86-5; i övriga avdelningar är chanserna försumbara. Lycka till med spelbesluten! Källa: http://www.travronden.se/blogg/jens-...kbloggenv86-17 Följande användare gav Sharp$ för den här posten: