Ångest

[patrik_g]

Ursprungligen postat av Wagner

Det här med att leva på A-kassa i 8 månader för att sen komma tillbaka till samma arbete som tidigare (för så var det väl?) känns intressant.

Kan det vara ett kommunalt upplägg för att någon annan ska stå för kostnaderna under merparten av tiden så man i förlängningen slipper hela bördan själv?

Du kommer få fortsätta dra ris tills du är kvalificerad för en ny A-kasse period och sen börjar det om igen?

Gick en utbildning i ett år som sket sig och sen 8-ånader arbetslöshet mellan senast jag var på mitt gamla jobb som jag började dag. Så ligger det till. Även jobbat som liftvärd, grovis och för Adecco.

[Wagner]

Synd att dom slutat med ALU - Arbetslivsutveckling. http://sv.wikipedia.org/wiki/Arbetslivsutveckling

Vilket var dåtidens Fas-3 ungefär. Dom har ju skyfflat runt folk i årtionden på ungefär samma sätt och bara namnen som byts ut.

Ja det här var väl för 20 år sen drygt när jag slutat med tidningarna och min stämpling var på väg att ta slut. Då var det allt möjligt skit på gång som man varken hade tid eller lust med. Men pengar behövdes då man ännu inte riktigt lärt sig hushålla med det som gavs. Det får bära eller brista tänkte jag, så fan att jag slussas runt som ett kolli på diverse åtgärder och förberedde mig på en vardag helt utan ekonomiskt stöd.

Det var då ALU dök upp som en räddande ängel. Man skulle ju praktisera på idrottsföreningar, röda korset och dylikt för att inte ta jobb från någon annan. Precis som nu alltså. Men det var ju tillräckligt illa även om man bara skulle gå och dra hos någon. Det var då snilleblixten tändes - ideell förening.

En sån kan man ju fixa själv. Ja inte stå för den själv då utan införliva en kompis i planerna. Sagt och gjort och dom blev bara tacksamma att man varit företagsam och fixat något själv, dom skulle bara vetat.

Sen när hans kärring blev arbetslös fick jag fixa en Schack och bridgeklubb.

På så vis hankade man sig fram ett par år till innan domen föll.

Vi avaktualiserar X till annan myndighet. Vilken myndighet det var berätta dom aldrig (Samhall?) och jag brydde mig aldrig om att ta reda på det.

[sskssk]

Här är en film där Patrik berättar om hur dåligt det är att sitta hemma och dricka te framför tv:n

Patrik berättar även om hur han gillar naturen och den friska luften.

http://www.youtube.com/watch?v=6uDr_J_OcPQ

[Wagner]

Tack. Så djävla vackert. Vilka as vi är allihopa som inte ser storheten i att kapa en granruska på tre försök.

[patrik_g]

Ursprungligen postat av sskssk

Här är en film där Patrik berättar om hur dåligt det är att sitta hemma och dricka te framför tv:n

Patrik berättar även om hur han gillar naturen och den friska luften.

http://www.youtube.com/watch?v=6uDr_J_OcPQ

Nja vet i om det är jag sskssk som säger så. Skulle nog sagt något i stil med att det är bättre än att sitta hemma och dricka öl å se på teve .

Bra film för övrigt sskssk

Min första dag jobbade jag faktiskt med fyra såna där och dom försöker verkligen även om dom är i vägen en del också när ett träd ska fällas.

[Wagner]

Orkar ni inte lyssna på hela så spola fram till 2:40.

Hur pass mycket har du röjt där uppe? Har du röjt ända upp längst bak?

Ja nära dära. Ohörbart...

Det är klart bakåt där? (pekar med hela armen)

Det är klart ja...

Ja...

Det är då, han den ljuse, berättar att han för 15 sekunder gått förbi där och inte ett förbannade dugg av det han nyss hört har hänt. Men då klippte SVT in kim-jong Reinfeldt istället.

[Moffegrev]

Ursprungligen postat av Wagner

När jag körde tidningar kom jag hem ungefär vid den tiden.

Fy fan när man fick kliva upp och skrapa den där nerisade golfen. Då ville man bara dö, fy satan vilken ångest man hade. Chansen att få fronta bildjäveln med en fet timmerbil var det enda som höll modet uppe. Men när man väl lastat tidningarna och kommit iväg så gick det rätt bra och den värsta dödslängtan la sig så pass att man höll sig på rätt sida vägen. Men nästa dag började det ju om igen. Sex dar i veckan...

Om man torskat 300 spänn kvällen innan (ja det var ett tag sen) så skulle man ju jobba gratis, kändes ju upplyftande. Om jag vunnit så var det nästan ännu värre. Va fan skulle jag då behöva kliva upp för?

Kan ju ta en liten anekdot av allt som hände under dom där få åren. Mitt distrikt var inte som alla andras där man delade ut tidningen genom bilfönstret ner i brevlådan. Nää det här var en ny billinje och förmodligen hade dom cyklat där tidigare. Vilket innebar att jag fick kliva ur bilen 50-100 gånger varje natt för att nå brevlådorna. Den irritation och stilla vansinne som det innebar för min redan trasiga själ går inte att beskriva i ord.

Fast jag försökte. En Söndag så ringde jag hem till chefen och lät allt som tyngde mig bubbla fram under 1 1/2 timme och det är ungefär lika länge som jag sammanlagt pratar på ett år annars. Jag var rejält tankad och som ytterligare partyhöjare sjukanmälde jag mig dan efter. Det blev lite dålig stämning efter det där samtalet och jag blev inte kvar så många månader efter den händelsen.

Nu tappa jag ju spåret här. Jo en morgon när jag för femtielfte gången och mot min vilja tvingades kliva ur bilen för att nå en låddjävel som något pucko gömt under en björk halvvägs inne på tomten så hände följande. Man körde ju automat och när jag hunnit iväg en bit så hoppar parkeringsläget ur och bildjäveln börjar rulla bakåt. Dörren stod naturligtvis öppen så den vek sig som en fällkniv när första motståndet kom i vägen. En Mercedes.

Det fanns ju bara en sak att göra. Lägga sig raklång på vägen och be om något riktigt snabbt och tungt. Dessvärre så var jag mitt i ett sömnigt villaområde klockan 03:30 så ingen hjälp fanns att få. Så det var bara att borsta av sig snön, vika ihop dörrdjäveln och snabbt ta sig därifrån.

Under den här tiden så utvecklade jag en allergi mot ofrivillig väckning aka väckarklocka. Räcker med att jag har en tandläkartid inbokad så sover jag oroligt veckan innan och då ska jag ändå inte vara där förrän kl 12. Men bara vetskapen om att något är inplanerat räcker för att kroppen ska reagera med olust.

Tack för att du finns Wagner!

[Wagner]

Jag kände en enorm eufori* när jag kommit på denna geniala (men samtidigt enkla) lösning på mina problem. Innebar ju visst stöd i 2 år, ALU-perioden + ny A-kassa. Var ju säker på att det skulle funka och pappersarbetet blev en ren formsak.

*Övertrumfades endast av när jag såg statsåklagare Kulin försvinna bakom skrivbordet. Men vi tar det från början...

Det här var också från mitt tidigare liv och några år innan händelsen ovan. Kreativa lösningar för att dryga ut kassan stod högt på dagordningen Skattejämkning föreslog en filur. http://www.skatteverket.se/privat/sj...958000460.html

Mest för bolånetorskar som vill ha ett jämnt flöde över året istället för att få tillbaka en klump en gång om året. Vi hade en gemensam bekant på SKV så det var bara att knalla ner så skrev han ut papperet medan vi avhandlade kvällens trav eller vad det kunde vara. Man fick ju själv bestämma hur mycket skatt som skulle dras, blev inte mycket kan jag säga. Naturligtvis drabbades man av en djävla kvarskatt men det var ju morgondagens problem. Höll på några år det här och blev ett välbehövligt tillskott. Tills en vacker morgon när det ringde på dörren alldeles för tidigt. Farbror blå ville att jag skulle följa med...

Vad gäller saken undslapp det mig i bilens baksäte? Hade faktiskt ingen aning. Det vet du nog bättre än oss blev svaret. Jag gjorde ett nytt försök. Vilken rotel är det då? Bedrägeriroteln blev svaret. Jaha, började misstänka vad klockan var slagen. Skattmasen och den andra filuren plockades in samtidigt. Dom andra två fick gå hem på dagen medan jag blev kvar över natten. Dom skulle plockat in en snubbe till men han hade hunnit iväg och då kunde dom inte släppa mig innan han blev intagen. Det var min ALU-samordnare som av oklar anledning (minns inte) dök upp i något papper. Men när dom hört han på samma kväll så blev jag också släppt morgonen efter.

Dags för rättegång men först ett sista besök hos advokaten. Jag klev in där och åtalet låg framför mig på skrivbordet. Ögnade igenom papperet och så längst ned stod yrkandet. Grovt skattebedrägeri.

Grovt skattebedrägeri skrek jag rätt ut. Så mycket visste jag att det var minst 6 månader som gällde då. Hade precis suttit av en rattfylla och dom 30 dagarna kändes som 3 år så jag var måttligt road.

Ja men det kommer inte bli någonting sa advokaten. Han hade hittat ett kryphål som åklagaren förbisett trots en mastodontutredning på över 1000 sidor! Både jag och den andra snubben hade vid tillfället skulder/räntekostnader. Att betalningsmoralen var högst sporadisk och oregelbunden var en annan sak. Vi var berättigade till skattejämkning och att vi sen inte lyckats betala in några räntor var ju otur men påverkade inte sakfrågan. Utan skulder hade vi varit stentorsk och då hade det nog inte stoppat med 6 månader.

Åklagaren insåg att han gjort en blunder och la sig platt redan före rättegången som blev en ren formalitet om diverse skuggfrågor. Utredningen var på över 1000 sidor som jag nämnde och av oklar anledning så hade åklagaren släpat med sig hela bibban och lagt framför sig på skrivbordet, så man såg bara huvudet på karln. Men ju längre vi höll på och han insåg att allt guld blev till sand desto mer sjönk han ner i stolen för att till slut försvinna bakom pappershögen.

Det är vad jag kallar äkta lycka.

[Cc]

Lysande Wagge! Den där storyn har du fan aldrig berättat förr

[maddmax]

Nu vill vi höra om rattfyllan. Måste varit lite ångest där med dagen efter. Tappade du tvålen någon gång?

[patrik_g]

Idag kan ni inte aldrig gissa vad jag gjort haha, men det har med is att göra.

[sskssk]

Ursprungligen postat av patrik_g

Idag kan ni inte aldrig gissa vad jag gjort haha, men det har med is att göra.

Sluta håll oss på sträckbänken nu, ge oss info

Slänger iväg en vild gissning dock med tanke på att du skrattar, du fick köra en somalier till sjukan pga halkolycka?

[patrik_g]

Ursprungligen postat av sskssk

Sluta håll oss på sträckbänken nu, ge oss info

Slänger iväg en vild gissning dock med tanke på att du skrattar, du fick köra en somalier till sjukan pga halkolycka?

Jag gjorde en isbana (som folk ska kunna åka på) på torget i Åre som folk ska kunna använda mitt i torget i morgon. Det var uppskatt bland barnen som gick förbi. Se resultatet imorgon och hoppas chefen blir nöjd.. Satt upp sarger, spolade den och så vidare. Jag och en gammal gymnasie-kompis som jag fick jobba med. Snacka om att vi hade rolig dag på jobbet och folk skrattade säkert till oss under dagen. Men det bjuder jag på Order är order haha

Ska tilläggas vi fick isbroddar av chefen men dom sket vi i efter lunchen man har ju balansen ju efter man spelade hockey förut. Men hade varit rolig jobbat med somalen på det jobbet idag nästan...

Det var kul.

Så idag var man som en ismästare eller något typ


Om min stavning är sämre än vanligt beror det på att jag är så trött att jag håller på somna snart...

[Wagner]

Ursprungligen postat av maddmax

Nu vill vi höra om rattfyllan. Måste varit lite ångest där med dagen efter. Tappade du tvålen någon gång?

Ja varför inte. När jag ändå är igång med bikten.

Brukade sällan köra när jag druckit men ibland hände det. Det var mitt i veckan och friidrotts-EM eller något liknande så man hade kört hårt några dar. Brorsan hade lånat en bil av en kompis/bilhandlare så det var den bilen vi tog för att skjutsa hem en tredje snubbe. Han ville åka buss men jag hade gett mig fan på att köra skiten ur den där bilen. Till saken hör att jag hade hjälpt han lite på firman och knappt fått något betalt, så förmodligen grodde det bak i reptilhjärnan.

Men först ner på stan och hämta en kvarlämnad cykel. Det här var vid Flustret och vi skulle upp till Eriksberg. Nästa stopp blev vid Kungsgatan och ni som är bekanta med Uppsala vet genast att ska man från Flustret till Eriksberg så hamnar man inte på Kungsgatan, men det gjorde vi. Och stopp blev det verkligen (en bil förmodligen). Brorsan flög fram och spräckte vindrutan med skallen, tjock skalle där.

Men det var inget hinder för vidare färd. I med backen och vred på i tredjespår och sen var det full sula Kungsgatan ner innan det blev höger vid Kungsängsbron. En ren vansinnesfärd som kunde slutat hur illa som helst. Men fram kom vi och så blev det mer dricka.

Det var först när brorsan och jag åkte hem flera timmar senare som vi torska. Var nästan hemma när jag råkade "putta till" nästa bil . Men länsman låg redan kloss i rygg så vi hade åkt dit vilket som.

Ej hörbar stod det i papperen så det blev vila på gröna madrassen innan dom fick något ur mig. Men då hade jag piggnat till så pass att den där tidigare färden under dagen hade man ingen aning om. Tur var väl det för annars hade man väl fått både smitning från olycksplats och grov vårdslöshet i trafik adderat till rattfyllan som också var synnerligen grov. Men dom ställde bara en enkel fråga och jag neka sen fick vi gå. Ville väl bli av med oss.

Tyckte jag hade lite oflyt som hamnade på 1.51 promille då grov gick vid 1.50 på den tiden. Men dom där 1.51 gällde milligram per liter i utandningsluften så i promille blir det dubbelt. Tror inte dom kör med dubbla mått längre.

Men då var det ganska enkelt att få tillbaka lappen. Träffa en som åkt dit med 0.22 och det blev alkolås (för att kunna jobba) och någon kurs med likasinnade. Det landade på 50 papp för det lilla. Hade man ju aldrig fixat för 25 år sen.

Fast jag var betydligt närmare döden (nykter dock) en annan gång. Arbetsförmedlingen hade skickat mig på någon kurs i Eskilstuna och när jag skulle starta bilen så vred jag av nyckel. Sen var jag och fick tag på morsan så jag kunde låna hennes bil. En bil som hon lånat av samma bilhandlare som nämndes tidigare medan hennes egen var på service. Ödets nyck.

Komma för sent till uppropet var ju opassande så det var pedalen i botten. Låg i 180 knyck och det är alldeles för mycket ens för en van bilförare, vilket jag inte är/var. Vägen mellan Uppsala och Eskilstuna var inte mycket mer än en kostig på den tiden heller. Det var då det hände. En traktor körde ut från en åker in på vägen och den stod ju i princip still. Aj fan tänkte jag nu går det åt helvete riktigt. Det började sladda och kränga lite som det gör när man försöker bromsa ner en Audi som går i 180. Inget jag har någon som helst förmåga/kunskap att genomföra och än idag så tror jag att jag fick hjälp av högre makter. För själv hade jag aldrig klarat av det.

Tvålen höll jag på att glömma. Men det var lugnt då dom flesta andra jobba om dagarna. Själv hade man ju skaffat sjukintyg för att slippa förnedra sig för 7 spänn i timmen. Sjukpenningen gav betydligt mer. Men nästan så jag ångra mig då dagarna blev sjukt långa. Ångest, ja visst. Men har trots allt varit spelare sen man började köpa hockeybilder för 45 år sen så den biten har man gått igenom ett otal gånger.

Jo det var en kick att sprätta dom där små påsarna. Det var inget sunt förhållande man hade till dom där bilderna, speciellt inte som man var 6-7 år. Sen fortsatte man jaga kickar/rus/spänning/ i 35-40 år till. Nu får man inga kickar längre så man är väl botad då?

[Shell Peppe]

Vilken underbar tråd!
Keep em coming folks.