En hjälpande hand?

[Whemme1]

Nu vet jag inte alls hur detta kommer bemötas, men blir det något snack o sånt om att jag skulle försöka lura folk här nu så lägger jag ner denna tråden snabbare än snabbt. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna försäkra er om att så inte är fallet, mer än en länk till en person på Facebook. Men de kommer vi till senare.

Det är som så att jag har en bekant som, en väldigt lång tid har varit väldigt sjuk. Hans sambo har gått ut med meddelanden (ni kommer få se det sen här och i länken jag kommer lägga) om vädjan och hjälp till att få ihop pengar till alla behandlingar osv.

Detta är bara ett försök från mig att kunna hjälpa dom en bit på vägen, och min tanke va då att här på denna sidan kanske kunna få någon/några att lägga ett välgörenhetsbett o skänka kanske vinsten på ett bet, eller 50% av vinsten, eller 30% eller 10%, vad som helst helt enkelt. Jag själv kommer lägga en slant iaf.

Nu kommer jag lägga en jävla "wall of text" här för er som orkar läsa det. En berättelse som hans sambo skrev för några dagar sedan om hur det hela ser ut, det kommer även att finnas ett konto nr. längst ner. Detta som kommer stå här står även på hennes Facebooksida som jag oxå kommer att länka till.

Hoppas det inte blir liv i denna tråden eller liknande. Jag vet ju trotts allt själv om hur svårt det kan vara att lita på saker som detta, och även att det finns flera tusen andra personer som har det lika jävligt. Men just denna personen känner just jag, och jag ger det ett försök att hjälpa så gott jag kan helt enkelt!

Här är länk till hans sambos facebook : http://www.facebook.com/caroline.krafft1?fref=ts

Här kommer berättelsen som även finns på hennes sida :


Att lura döden gång på gång.
Jag vill dela med mig av vårt liv, vårt öde. Ett öde som inte vill oss väl. Jag hoppas ni orkar ta er tid till att läsa igenom det, jag vill dela med er.
Vår lilla familj består av mig -Caroline, min sambo Andreas och våra två underbara flickor Cornelia och Julia. Detta handlar framför allt om Andreas men det berör ju oss alla.
Andreas är mannen i mitt liv, den starkaste jag träffat och någonsin kommer att träffa. Han ger inte upp, han lurar döden gång på gång, mot alla odds.
Det här är min men framför allt Andreas historia……

Andreas växte upp i Stockholm med mamma, pappa och två äldre brödrar. När Andreas var 11 blev hans pappa mördad i Stockholm när Andreas tränade fotboll ,hans pappa skulle stoppa ett rån.
När Andreas var 15 år flyttade han till Skåne för att gå hockey gymnasium och komma iväg från Stockholm.
Ensam i Skåne tränade han ibland med infektioner i kroppen vilket ledde till att han fick hjärtmuskel inflammation.
Den svenska sjukvården ville att han skulle bli sjukpensionär vid 22 års ålder(1998)- det var inte vad han hade tänkt sig! Andreas sökte då efter andra lösningar och träffade privatläkaren P, hjärtspecialist i Lund. Han hjälpte honom att bli frisk. Denna privata sjukvård kostar pengar men det var värt det, för han fick spela hockey, jobba och göra sånt som han älskar. Allt detta eller sjukpensionär? För honom var valet enkelt…

Hjärtat blev bra men blodet hade tagit stryk vilket ledde till att Andreas fick en sorts blodsjukdom. Och en än gång står den svenska sjukvården vid sidan om och säger: ”vila”, ”det går över”, ”kroppen läker själv”.
Det gjorde den inte, Andreas fick än en gång ta egna beslut och det ledde till läkaren P som alltid funnits där.

P tog hjälp från Kina där han gått sin läkarutbildning för att lösa denna blodsjukdom, men det var enklare sagt än gjort. Laserbehandlingar, blodanalyser, en rysk blodspecialist( har fått pris för sin forskning om svåra blodsjukdomar) ett läkarteam från USA, alla dessa hjärnor och ingen kan lösa denna sjukdom.
När alla försökt allt och ingen visste vare sig ut eller in… Andreas satt hos P och sin kinesiska läkare, då kom chockbeskedet ( har alltid vetat att det varit illa men..) inte så här illa…
Mr Lee som hans kinesiaka läkare heter säger: njut av denna jul med familj och dotter( Cornelias första jul) för du upplever inte fler, har du tur så lever du kanske till sommaren.
Hans kropp tar för mycket stryk, den kommer inte att orka. Detta var i början av december, kroppen håller ca 6mån till. ( Detta sa han dock inte till mig)

Andreas ville leva och hade inget annat val än att övertala P att ta den olagliga vägen genom att göra ett stamcellsbyte och det gjorde han i feb 09 . Detta är inte lagligt i Sverige, trots att man kan rädda många liv ( De sålde en del av forskningen till USA, ifall stamcellsbyte blir lagligt. P och Mr Lee ”köpte” resten, ett sorts patent i fall det skulle bli lagligt då har de papper på att det funkar). Resten av denna svindyra operation betalade alla våra nära och kära. Andreas har sökt massor av fonder och svaren var ganska lika.. ”du är inte tillräckligt sjuk” ”du är för sjuk” ”du har ju tyvärr valt en egen väg” inte den svenska vården, så några pengar blev det inte.
Men cellbytet blev en succé och Andreas blev friskförklarad 16 juni 09!!
Tänk om han hade valt den svenska sjukvården? Då hade jag inte skrivit detta.

Andreas har hela tiden gjort täta kontroller i Lund hos P och allt såg bra ut fram tills maj 2012.
En dag efter jobbet han kom hem och kände sig konstig i magen, han kräktes och såg att det var blod.
Han åkte direkt till P och efter flera tester så kom nästa chock…. CANCER i levern och tarmen.
Nu var frågan om man skulle koppla in den svenska sjukvården och det gjorde han . Cellgifter var deras enda förslag.
Blev tumören mindre så kunde man nog operera bort den(hans tumör är väldig aggressiv och elakartad)

Nu så finns internet och ett par snabba sökningar bland forskare och läkare så förstod han att detta är allvarligt. Vår svenska sjukvård har ingen hög procent på patienter med denna sorts levercancer ( ca 10-15% överlever).
Så än en gång blev det läkaren P och Mr Lee..
Det blev en laseroperation(som endast finns i Kina och USA) som kostade
150 000 kr. Dessa pengar skulle skrapas ihop på fem dagar.... och det gjorde vi.

Andreas åkte till Barcelona i augusti 2012, där var också Mr Lee och ett läkartema på 6 läkare för att bränna bort cancern. Cancern satt på levern och tarmen. Början på hösten har varit ok och han har kunnat leva ganska normalt. Andreas arbetar som pedagog, brandman och dömer ishockey..
Men i nov vid en röntgen visade det sig att cancern hade kommit tillbaka.......... Hela vår värld rasade IGEN!

Just nu tar han cellgifter två gånger i veckan, jobbar än så länge men kroppen blir trött av alla behandlingar så- hur länge orkar han?
Vi vet ännu inte vad de skall göra, svenska sjukvården ”hoppas” på sitt cellgift, att allt ska bli bra, att cancern ska ge vika så dom vågar ta bort det sista(riskfyllt att operera levern när cancern är så aggressiv) vågar han vänta, vågar han hoppas eller blir det Mr Lee och Barcelona igen?..
Vi har räknat ut att han/vi har lagt 1,8 miljoner på Andreas kropp och han betalar stora summor varje månad. Hans mamma, bror och mina underbara föräldrar stöttar med pengar och annan hjälp.

Anledningen till att jag vill berätta denna historia är att jag vill att Andreas ska få en chans att leva. Jag vill att han ska få se sina barn växa upp. Jag vill att mina barn ska få ha sin älskade pappa i livet. Jag vill att vi skall åldras tillsammans.
Kanske den svenska sjukvården kan hjälpa honom men om inte, måste vi välja den privata, och den kostar pengar.
Hjälp mig att rädda Andreas!!!
Swedbank 8313-9 524005758-7
Tack!
Var snäll och dela vidare till alla dina vänner — med Caroline Krafft.