Från vi till jag
 

Jag har en frågeställning som jag själv ofta kommer tillbaka till och funderar på.
Som en bakgrund ska jag säga att jag själv är född 1982 och har jobbat inom skolans värld med elever som är födde 1986 och framåt så detta baserar jag mycket på som jag har upplevt det inom skolans värld.

Var nu beredda på att detta kan bli luddigt och flummigt men jag ska försöka presentera min tes någorlunda.

Min frågeställning är egentligen när "vi" (samhället) gick över från vi-perspektivet till jag-perspektivet. Och vad har detta berott på. Eller möjligen, börjar jag bli för gammal och tycka att "allt var bättre förr".

Jag kan tycka att hela min uppväxt har grundat sig i en känsla av "vi-mentalitet". Naturligtvis kan det ha sociala grunder till stor del men jag har diskuterat det med många av mina vänner och dom instämmer.
Under min uppväxt och tid i skolan så pratades det ofta om kollektivet. Själva ordet kollektiv använde man sig inte av men det poängterades gång på annan att man är stark tillsammans och det var nästan lite fult att sätta sig själv i första rummet.

Nuförtiden är det "jag-mentaliteten" som styr och ställer. Om jag tittar till skolungdomarna så är det ens egna behov som ska nyttjas i första hand och allt som man kan ha egen vinning för är positivt. Tjänar man inget på det självt är det inget man bemödas med. Även skolan har utvecklats i samma riktning där den individuella prestationen räknas och där de individuella behoven ska tillgodoses. "Jag-tänket" är det viktigaste idag och jag tycker att denna förändring har gått väldigt fort.

Om jag ser till de elever som jag har haft (1986-1999) så kan jag se någotsånär var förändningen började ske. Naturligtvis inte representativt för hela Sverige man kanske en fingervisning. 86-, 87- och 88-orna var tydliga kollektivmänniskor samtidigt som jag tydlig såg att 92-orna var individualisterna. Så där någonstans - kring skiftet mellan 80- och 90-tal så kom denna förändring.

Jag har en liten tanke om att detta även syns i fotbollens värld. För er som minns VM 1994 (mer än att ha sett krönikan 10 år senare) - jämför fotbollen av idag med den som var i början på 1990-talet. Är det inte skillnad på dåtidens kollektivism och nutidens individualism. Jag har svårt att precisera min tanke här dock.

Vad beror detta på? Är det ett så tragiskt och enkelt faktum att jag-tänket enbart är en grund av den hårda konkurrensen i samhället? Jag vill ju inte tro det. Kanske är det så att kollektiv kontra individualism är något som kommer och går i cykler (får kanske prata med mamma/mormor om detta). Men framförallt - När hände detta?

Jag är själv en solvklar kollektivist och kan ibland känna mig lite obekväm i dagens samhälle...

Ni snorisar som är födda på 1990-talet vet kanske inte vad jag pratar om men ni får gärna yttra er ändå ;) Ni som är födda från 1985 och bakåt får mer än gärna yttra er och delge mig era tankar eller idéer.

Självklart hoppas jag att alla förstår att detta är en generalisering jag pratar om.

Är född i början av 70-talet och kan bara instämma fullt ut med det du säger.

Det känns som att skarven mellan 80-talet och 90-talet var "där det hände". 90-talisterna är utpräglade individualister pga den rådande samhällsandan när de växte upp.

Dock är jag som du säger säker på att detta går i cykler, de som föds nu kommer antagligen att vara mer kollektiv-inriktade som vuxna.

Jag minns VM -94, satt uppe på nätterna och kollade med min nyfödda son i knät :)
Saxofonintrot hänger kvar :)
Visst var det snack om individuella spelare då också men betydligt mer om lagen som helhet. Nu är det Messi, Zlatan, Ronaldo, Rooney för hela slanten.

Kanske finns det ett samband i och med att socialismen försvinner. Själv tycker jag det bara är skönt. Jag orkar inte ägna större energi och tankeverksamhet åt människor jag inte känner eftersom jag har fullt upp med mitt eget.

Helt rätt, har inte en blekaste om vad du snackar om :D

Född i slutet av 80 och kan instämma, tyckte ofta de som gick några år under en själv i skolan var "annorlunda" kändes nästan som en känsla av bortskämdhet att precis som du säger, tjänar dom inget på det så skiter de blanka fan i det.
Har även två småbröder, en som är född i början av 90 som har en släng av dessa fasoner och en sladdis som är för 00 som absolut är såhär. När man är på besök hos morsan vägrar snorungen ta fram mjölk när han ändå står vid kylen.:rant:

Född 1982 och jag vet exakt när det skedde. När arga 70-talister ansåg att deras egna barn var bättre än andras och deras små pluttar fick allt dom ville ha, för det fick ju aldrig päronen.


CURLING!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Hänger det månne ihop med amerikaniseringen utav samhället som pågått under nämnda tidsperiod?

Staten har ju i allra högsta grad avsocialiserats och med det faller även det kollektiva tankesättet?

(Fetstilt) Tror du det? Är det en mognadsfråga? När jag pratade om cykler så menade jag mer att en framtida generation kommer gå tillbaka till att vara kollektivister redan från början. Jag tror att om man är individualist från början blir man inte kollektivist när man blir vuxen och vice versa.

Gällande VM '94. Those were the days! Åh man blir ju euforisk bara vid tanken. Straffarna mot Rumänien - Huja!

Haha. Kanske så.
Men jag menade mer att vi-känslan innebar mig och mina vänner och min omgivning. Inte okända människor :)

Cudos att du erkänner! Bra där :)

Då kan du skatta dig lycklig att du själv tillhör sluttampen av den "gemensamma generationen".

Ja det är ett jävla system och det gör på ibland ont i mig och se det på eleverna i skolan. Hur fan ska dom bli när dom blir vuxna? Det är dessa som ska betala min pension. Det värsta är dom föräldrarna som tar sitt barn i försvar hela tiden och tror att det är guds bästa barn när han eller hon i själva verket är allierad med satan!

Jag är rädd för att det kan vara så och det är det som jag tycker är tråkigt. För det finns väl ingen människa som VILL leva i "jag-tänket" när alternativet är så mycket bättre.


Jag har ett annat exempel som hände för en tid sedan och som belyser det mer. Förr drygt ett och ett halvt år sedan bodde jag på ett internat på en folkhögskola och bodde då tillsammans med tre andra, en född -91, en född -90 och en född -85. När jag kom tillbaka till skolan efter vinterlovet så var redan dom två yngsta där.

Nu inträffade det en incident som gjorde att ambulans fick kallas till skolan och det var precis utanför vårt fönster som det hände. Si vi tre fick rusa ut och bidra med hjälp fram till ambulansen kom.

När den fjärde personen i vårt boende kom tillbaka efter vinterlovet dagen efter så var 90:an och 91:an helt uppspelta och skulle berätta vad som hade hänt. 90:an berättade relativt sakligt om vad som hade hänt (hon är ganska vuxen till sättet och kan kanske inte klassas som en "jag-tänkare" fullt ut). När hon sedan pratat färdigt så säger 91:an hur ivrigt som helst "ja, jag fick springa ut och möta ambulansen" och sen inget mer.

Är inte det sista helt irrelevant fakta? I mina ögon är det mer som att 91:an ville hävda sig och visa att minsann han också varit delaktig i det. Jag berättade detta för dom och i första hand så skrattade dom bara bort det. Men efter ett par minuters reflektion så höll dom med mig.

Tror för övrigt också att det kan hänga ihop med att 60- och 70-talisterna föddes som världens rikaste. I föräldrarnas testamenten var/är det inte snålt om tillgångar och belåningen är låg, om inte obefintlig.

Denna ekonomiska frihet smittar av sig och har lett till curling-generationen. Där alla, utan vidare prestation, kan bli något unikt och leva ett liv i lyx - långt ifrån löneslavarnas helvete. Mycket med hjälp utav IT-eran som passande blommat under perioden.

Men ser man mot horisonten kan man tydligt ana hur framtiden drastiskt förändras - våra barn (60-talisternas barnbarn) kommer bli testamenterade på sin höjd en bostadsrätt som är belånad till dubbla dess marknadsvärde, istället för en bondgård i utkanten av en storstad med styck-värde på 100 miljoner. Det kommer förändra befolkningens grundläggande tankesätt.

Föds du in i rikedom utvecklas du till indivudalist - ur fattigdom utvecklas kollektivism.

Mycket intressant perspektiv Enroth!

de som föds nu kommer antagligen att vara mer kollektiv-inriktade som vuxna.

Uttryckte mig slarvigt. Jag menade att de som föds nu antagligen kommer att fostras i mer kollektiv anda, och det märks sedan när de blir vuxna.

Dvs what you said. :)

Jag tror att det är ett onödigt ont, utan individualister skulle kollektivet inte finnas. I takt med att samhället utvecklas (industrialisering, IT etc.) öppnas nya dörrar för individualister och de personerna skapar sedan förutsättningarna för kollektivismen som råder i väntan på samhällets fortsatta utveckling.

Mänskligheten väljer ett individuellt leverna alla dagar i veckan, det är därför arbetslösheten är skyhög bland framförallt unga i Sverige just nu.

Skithusfilosofi brukar ja kalla det :)

Håller faktiskt inte med i det sista. Det är en alldeles för stor generalisering för min smak. Själv är jag 90-talist (94) och född i den övre medelklassen/överklassen beroende på hur man räknar med familjepengar och frysta tillgångar och jag har alltid blivit uppfostrad av min mor med mottot "Du är här för att göra andra gott och hjälpa andra". Bland mina vänner med liknande situaton är vi ungefär 50/50 i individualister och icke individualister. Bland nyrika där emot kan jag säga att individualisterna är fler.

Just my few cents!

Helt klart ett cykliskt fenomen som det nog är lite svårt att precisera när och varför det uppkom. Det är väl så enkelt att man minns sin egen barndom med värme (åtminstone när man får distans till den) och uppfostrar sina barn så att deras barndom blir så lik som möjligt. Så inbillar jag mig att det är efter två minuters hobbyanalys iaf.