Från vi till jag

[dellgren]

Jag har en frågeställning som jag själv ofta kommer tillbaka till och funderar på.
Som en bakgrund ska jag säga att jag själv är född 1982 och har jobbat inom skolans värld med elever som är födde 1986 och framåt så detta baserar jag mycket på som jag har upplevt det inom skolans värld.

Var nu beredda på att detta kan bli luddigt och flummigt men jag ska försöka presentera min tes någorlunda.

Min frågeställning är egentligen när "vi" (samhället) gick över från vi-perspektivet till jag-perspektivet. Och vad har detta berott på. Eller möjligen, börjar jag bli för gammal och tycka att "allt var bättre förr".

Jag kan tycka att hela min uppväxt har grundat sig i en känsla av "vi-mentalitet". Naturligtvis kan det ha sociala grunder till stor del men jag har diskuterat det med många av mina vänner och dom instämmer.
Under min uppväxt och tid i skolan så pratades det ofta om kollektivet. Själva ordet kollektiv använde man sig inte av men det poängterades gång på annan att man är stark tillsammans och det var nästan lite fult att sätta sig själv i första rummet.

Nuförtiden är det "jag-mentaliteten" som styr och ställer. Om jag tittar till skolungdomarna så är det ens egna behov som ska nyttjas i första hand och allt som man kan ha egen vinning för är positivt. Tjänar man inget på det självt är det inget man bemödas med. Även skolan har utvecklats i samma riktning där den individuella prestationen räknas och där de individuella behoven ska tillgodoses. "Jag-tänket" är det viktigaste idag och jag tycker att denna förändring har gått väldigt fort.

Om jag ser till de elever som jag har haft (1986-1999) så kan jag se någotsånär var förändningen började ske. Naturligtvis inte representativt för hela Sverige man kanske en fingervisning. 86-, 87- och 88-orna var tydliga kollektivmänniskor samtidigt som jag tydlig såg att 92-orna var individualisterna. Så där någonstans - kring skiftet mellan 80- och 90-tal så kom denna förändring.

Jag har en liten tanke om att detta även syns i fotbollens värld. För er som minns VM 1994 (mer än att ha sett krönikan 10 år senare) - jämför fotbollen av idag med den som var i början på 1990-talet. Är det inte skillnad på dåtidens kollektivism och nutidens individualism. Jag har svårt att precisera min tanke här dock.

Vad beror detta på? Är det ett så tragiskt och enkelt faktum att jag-tänket enbart är en grund av den hårda konkurrensen i samhället? Jag vill ju inte tro det. Kanske är det så att kollektiv kontra individualism är något som kommer och går i cykler (får kanske prata med mamma/mormor om detta). Men framförallt - När hände detta?

Jag är själv en solvklar kollektivist och kan ibland känna mig lite obekväm i dagens samhälle...

Ni snorisar som är födda på 1990-talet vet kanske inte vad jag pratar om men ni får gärna yttra er ändå Ni som är födda från 1985 och bakåt får mer än gärna yttra er och delge mig era tankar eller idéer.

[dellgren]

Självklart hoppas jag att alla förstår att detta är en generalisering jag pratar om.

[Majo]

Är född i början av 70-talet och kan bara instämma fullt ut med det du säger.

Det känns som att skarven mellan 80-talet och 90-talet var "där det hände". 90-talisterna är utpräglade individualister pga den rådande samhällsandan när de växte upp.

Dock är jag som du säger säker på att detta går i cykler, de som föds nu kommer antagligen att vara mer kollektiv-inriktade som vuxna.

Jag minns VM -94, satt uppe på nätterna och kollade med min nyfödda son i knät
Saxofonintrot hänger kvar
Visst var det snack om individuella spelare då också men betydligt mer om lagen som helhet. Nu är det Messi, Zlatan, Ronaldo, Rooney för hela slanten.

[Donald]

Kanske finns det ett samband i och med att socialismen försvinner. Själv tycker jag det bara är skönt. Jag orkar inte ägna större energi och tankeverksamhet åt människor jag inte känner eftersom jag har fullt upp med mitt eget.

[perssah]

Ursprungligen postat av dellgren

Ni snorisar som är födda på 1990-talet vet kanske inte vad jag pratar om men ni får gärna yttra er ändå

Helt rätt, har inte en blekaste om vad du snackar om

[roon]

Född i slutet av 80 och kan instämma, tyckte ofta de som gick några år under en själv i skolan var "annorlunda" kändes nästan som en känsla av bortskämdhet att precis som du säger, tjänar dom inget på det så skiter de blanka fan i det.
Har även två småbröder, en som är född i början av 90 som har en släng av dessa fasoner och en sladdis som är för 00 som absolut är såhär. När man är på besök hos morsan vägrar snorungen ta fram mjölk när han ändå står vid kylen.

[Lemasive]

Född 1982 och jag vet exakt när det skedde. När arga 70-talister ansåg att deras egna barn var bättre än andras och deras små pluttar fick allt dom ville ha, för det fick ju aldrig päronen.


CURLING!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

[Enroth]

Hänger det månne ihop med amerikaniseringen utav samhället som pågått under nämnda tidsperiod?

Staten har ju i allra högsta grad avsocialiserats och med det faller även det kollektiva tankesättet?

[dellgren]

Ursprungligen postat av Majo

Är född i början av 70-talet och kan bara instämma fullt ut med det du säger.

Det känns som att skarven mellan 80-talet och 90-talet var "där det hände". 90-talisterna är utpräglade individualister pga den rådande samhällsandan när de växte upp.

Dock är jag som du säger säker på att detta går i cykler, de som föds nu kommer antagligen att vara mer kollektiv-inriktade som vuxna.

Jag minns VM -94, satt uppe på nätterna och kollade med min nyfödda son i knät
Saxofonintrot hänger kvar
Visst var det snack om individuella spelare då också men betydligt mer om lagen som helhet. Nu är det Messi, Zlatan, Ronaldo, Rooney för hela slanten.

(Fetstilt) Tror du det? Är det en mognadsfråga? När jag pratade om cykler så menade jag mer att en framtida generation kommer gå tillbaka till att vara kollektivister redan från början. Jag tror att om man är individualist från början blir man inte kollektivist när man blir vuxen och vice versa.

Gällande VM '94. Those were the days! Åh man blir ju euforisk bara vid tanken. Straffarna mot Rumänien - Huja!

Ursprungligen postat av Donald

Kanske finns det ett samband i och med att socialismen försvinner. Själv tycker jag det bara är skönt. Jag orkar inte ägna större energi och tankeverksamhet åt människor jag inte känner eftersom jag har fullt upp med mitt eget.

Haha. Kanske så.
Men jag menade mer att vi-känslan innebar mig och mina vänner och min omgivning. Inte okända människor

Ursprungligen postat av perssah

Helt rätt, har inte en blekaste om vad du snackar om

Cudos att du erkänner! Bra där

Ursprungligen postat av roon

Född i slutet av 80 och kan instämma, tyckte ofta de som gick några år under en själv i skolan var "annorlunda" kändes nästan som en känsla av bortskämdhet att precis som du säger, tjänar dom inget på det så skiter de blanka fan i det.
Har även två småbröder, en som är född i början av 90 som har en släng av dessa fasoner och en sladdis som är för 00 som absolut är såhär. När man är på besök hos morsan vägrar snorungen ta fram mjölk när han ändå står vid kylen.

Då kan du skatta dig lycklig att du själv tillhör sluttampen av den "gemensamma generationen".

Ursprungligen postat av Lemasive

Född 1982 och jag vet exakt när det skedde. När arga 70-talister ansåg att deras egna barn var bättre än andras och deras små pluttar fick allt dom ville ha, för det fick ju aldrig päronen.


CURLING!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ja det är ett jävla system och det gör på ibland ont i mig och se det på eleverna i skolan. Hur fan ska dom bli när dom blir vuxna? Det är dessa som ska betala min pension. Det värsta är dom föräldrarna som tar sitt barn i försvar hela tiden och tror att det är guds bästa barn när han eller hon i själva verket är allierad med satan!

Ursprungligen postat av Enroth

Hänger det månne ihop med amerikaniseringen utav samhället som pågått under nämnda tidsperiod?

Staten har ju i allra högsta grad avsocialiserats och med det faller även det kollektiva tankesättet?

Jag är rädd för att det kan vara så och det är det som jag tycker är tråkigt. För det finns väl ingen människa som VILL leva i "jag-tänket" när alternativet är så mycket bättre.


Jag har ett annat exempel som hände för en tid sedan och som belyser det mer. Förr drygt ett och ett halvt år sedan bodde jag på ett internat på en folkhögskola och bodde då tillsammans med tre andra, en född -91, en född -90 och en född -85. När jag kom tillbaka till skolan efter vinterlovet så var redan dom två yngsta där.

Nu inträffade det en incident som gjorde att ambulans fick kallas till skolan och det var precis utanför vårt fönster som det hände. Si vi tre fick rusa ut och bidra med hjälp fram till ambulansen kom.

När den fjärde personen i vårt boende kom tillbaka efter vinterlovet dagen efter så var 90:an och 91:an helt uppspelta och skulle berätta vad som hade hänt. 90:an berättade relativt sakligt om vad som hade hänt (hon är ganska vuxen till sättet och kan kanske inte klassas som en "jag-tänkare" fullt ut). När hon sedan pratat färdigt så säger 91:an hur ivrigt som helst "ja, jag fick springa ut och möta ambulansen" och sen inget mer.

Är inte det sista helt irrelevant fakta? I mina ögon är det mer som att 91:an ville hävda sig och visa att minsann han också varit delaktig i det. Jag berättade detta för dom och i första hand så skrattade dom bara bort det. Men efter ett par minuters reflektion så höll dom med mig.

[Enroth]

Tror för övrigt också att det kan hänga ihop med att 60- och 70-talisterna föddes som världens rikaste. I föräldrarnas testamenten var/är det inte snålt om tillgångar och belåningen är låg, om inte obefintlig.

Denna ekonomiska frihet smittar av sig och har lett till curling-generationen. Där alla, utan vidare prestation, kan bli något unikt och leva ett liv i lyx - långt ifrån löneslavarnas helvete. Mycket med hjälp utav IT-eran som passande blommat under perioden.

Men ser man mot horisonten kan man tydligt ana hur framtiden drastiskt förändras - våra barn (60-talisternas barnbarn) kommer bli testamenterade på sin höjd en bostadsrätt som är belånad till dubbla dess marknadsvärde, istället för en bondgård i utkanten av en storstad med styck-värde på 100 miljoner. Det kommer förändra befolkningens grundläggande tankesätt.

Föds du in i rikedom utvecklas du till indivudalist - ur fattigdom utvecklas kollektivism.

[dellgren]

Ursprungligen postat av Enroth

Tror för övrigt också att det kan hänga ihop med att 60- och 70-talisterna föddes som världens rikaste. I föräldrarnas testamenten var/är det inte snålt om tillgångar och belåningen är låg, om inte obefintlig.

Denna ekonomiska frihet smittar av sig och har lett till curling-generationen. Där alla, utan vidare prestation, kan bli något unikt och leva ett liv i lyx - långt ifrån löneslavarnas helvete. Mycket med hjälp utav IT-eran som passande blommat under perioden.

Men ser man mot horisonten kan man tydligt ana hur framtiden drastiskt förändras - våra barn (60-talisternas barnbarn) kommer bli testamenterade på sin höjd en bostadsrätt som är belånad till dubbla dess marknadsvärde, istället för en bondgård i utkanten av en storstad med styck-värde på 100 miljoner. Det kommer förändra befolkningens grundläggande tankesätt.

Föds du in i rikedom utvecklas du till indivudalist - ur fattigdom utvecklas kollektivism.

Mycket intressant perspektiv Enroth!

[Majo]

de som föds nu kommer antagligen att vara mer kollektiv-inriktade som vuxna.

Ursprungligen postat av dellgren

(Fetstilt) Tror du det? Är det en mognadsfråga? När jag pratade om cykler så menade jag mer att en framtida generation kommer gå tillbaka till att vara kollektivister redan från början. Jag tror att om man är individualist från början blir man inte kollektivist när man blir vuxen och vice versa.

Uttryckte mig slarvigt. Jag menade att de som föds nu antagligen kommer att fostras i mer kollektiv anda, och det märks sedan när de blir vuxna.

Dvs what you said.

[Enroth]

Ursprungligen postat av dellgren

Jag är rädd för att det kan vara så och det är det som jag tycker är tråkigt. För det finns väl ingen människa som VILL leva i "jag-tänket" när alternativet är så mycket bättre.

Jag tror att det är ett onödigt ont, utan individualister skulle kollektivet inte finnas. I takt med att samhället utvecklas (industrialisering, IT etc.) öppnas nya dörrar för individualister och de personerna skapar sedan förutsättningarna för kollektivismen som råder i väntan på samhällets fortsatta utveckling.

Mänskligheten väljer ett individuellt leverna alla dagar i veckan, det är därför arbetslösheten är skyhög bland framförallt unga i Sverige just nu.

Ursprungligen postat av dellgren

Mycket intressant perspektiv Enroth!

Skithusfilosofi brukar ja kalla det

[joemag]

Ursprungligen postat av Enroth

Tror för övrigt också att det kan hänga ihop med att 60- och 70-talisterna föddes som världens rikaste. I föräldrarnas testamenten var/är det inte snålt om tillgångar och belåningen är låg, om inte obefintlig.

Denna ekonomiska frihet smittar av sig och har lett till curling-generationen. Där alla, utan vidare prestation, kan bli något unikt och leva ett liv i lyx - långt ifrån löneslavarnas helvete. Mycket med hjälp utav IT-eran som passande blommat under perioden.

Men ser man mot horisonten kan man tydligt ana hur framtiden drastiskt förändras - våra barn (60-talisternas barnbarn) kommer bli testamenterade på sin höjd en bostadsrätt som är belånad till dubbla dess marknadsvärde, istället för en bondgård i utkanten av en storstad med styck-värde på 100 miljoner. Det kommer förändra befolkningens grundläggande tankesätt.

Föds du in i rikedom utvecklas du till indivudalist - ur fattigdom utvecklas kollektivism.

Ursprungligen postat av dellgren

Mycket intressant perspektiv Enroth!

Håller faktiskt inte med i det sista. Det är en alldeles för stor generalisering för min smak. Själv är jag 90-talist (94) och född i den övre medelklassen/överklassen beroende på hur man räknar med familjepengar och frysta tillgångar och jag har alltid blivit uppfostrad av min mor med mottot "Du är här för att göra andra gott och hjälpa andra". Bland mina vänner med liknande situaton är vi ungefär 50/50 i individualister och icke individualister. Bland nyrika där emot kan jag säga att individualisterna är fler.

Just my few cents!

[Stekel]

Helt klart ett cykliskt fenomen som det nog är lite svårt att precisera när och varför det uppkom. Det är väl så enkelt att man minns sin egen barndom med värme (åtminstone när man får distans till den) och uppfostrar sina barn så att deras barndom blir så lik som möjligt. Så inbillar jag mig att det är efter två minuters hobbyanalys iaf.

[Enroth]

Ursprungligen postat av joemag

Håller faktiskt inte med i det sista. Det är en alldeles för stor generalisering för min smak. Själv är jag 90-talist (94) och född i den övre medelklassen/överklassen beroende på hur man räknar med familjepengar och frysta tillgångar och jag har alltid blivit uppfostrad av min mor med mottot "Du är här för att göra andra gott och hjälpa andra". Bland mina vänner med liknande situaton är vi ungefär 50/50 i individualister och icke individualister. Bland nyrika där emot kan jag säga att individualisterna är fler.

Just my few cents!

Givetvis är det en (enorm) generalisering utav samhället, men det är också det ämnet handlar om. Det går inte att utvärdera 9 miljoner människor utan man måste generalisera.

Utefter din korta beskrivning kan jag säga att jag kommer från liknande förhållanden. Är något år äldre och uppväxt i Stockholm.

Jag ser mig så att säga inte mig själv som en del av min generalisering. Men slår jag en överblick över svenska befolkningen (har nårga års kringflyttande i Sverige/EU bakom mig) så får jag den uppfattningen som jag beskrev tidigare.

Självklart är det inte en enda sak man kan sätta fingret på men jag tror att om man härrör dessa cykler till den ekonomiska sitsen hos äldre generationer samt i vilket stadie samhället befinner sig i är man nog åtminstone en del av sanningen på spåret.

Sen får man ju såklart bestämma sig lite för vad man menar med exempelvis individualister och kollektivister. För mig är individen sig själv och ens familj, medan kollektivet är hela befolkningen.

Sen får vi inte glömma att räkna de samhällsparasiter som lever utav staten utan att ge något tillbaka. De utgör en ganska stor del av dagens unga (åtminstone i vissa delar utav landet) och kan inte räknas varken till individualister eller kollektivister.

[joemag]

Ursprungligen postat av Enroth

Givetvis är det en (enorm) generalisering utav samhället, men det är också det ämnet handlar om. Det går inte att utvärdera 9 miljoner människor utan man måste generalisera.

Utefter din korta beskrivning kan jag säga att jag kommer från liknande förhållanden. Är något år äldre och uppväxt i Stockholm.

Jag ser mig så att säga inte mig själv som en del av min generalisering. Men slår jag en överblick över svenska befolkningen (har nårga års kringflyttande i Sverige/EU bakom mig) så får jag den uppfattningen som jag beskrev tidigare.

Självklart är det inte en enda sak man kan sätta fingret på men jag tror att om man härrör dessa cykler till den ekonomiska sitsen hos äldre generationer samt i vilket stadie samhället befinner sig i är man nog åtminstone en del av sanningen på spåret.

Sen får man ju såklart bestämma sig lite för vad man menar med exempelvis individualister och kollektivister. För mig är individen sig själv och ens familj, medan kollektivet är hela befolkningen.

Sen får vi inte glömma att räkna de samhällsparasiter som lever utav staten utan att ge något tillbaka. De utgör en ganska stor del av dagens unga (åtminstone i vissa delar utav landet) och kan inte räknas varken till individualister eller kollektivister.

Okej, kanske inte upplevt nog av världen eftersom jag fortfarande bor kvar i min skydda miljö i mitt föräldrahem. Som du är inne på är det svårt vad som menas med kollektivet och individen men det betraktar jag det som att om jag värnar om individen värnar jag om mig, min familj och mina närmaste vänner medan jag räknar kollektivet som alla som jag inte har en direkt anknytning till, någon jag inte skulle bli ledsen om den flyttade.

Något som någon var inne i tråden innan var att den drog en direkt koppling mellan Socialdetomrati och kollektivet och högerfalangen och individualismen. Socialdemokratin och kollektivet är sant men det är just högerfalangen och individualismen jag stör mig på. Jag skulle idag definitivt rösta på det borgliga blocket idag men det gör inte mig till en individualist. Anledningen till att fler har börjat rösta ditåt tror jag du är inne på med parasiter som lever på oss andra medvetet!