|
LinkBack | Ämnesverktyg |
2017-10-05, 23:25 | #1 |
Western Conference
Jag förstår ju att intresset och förväntningarna är oerhört stora för min genomgång av Western Conference baserat på det otroliga snacket som Eastern Conference startade (tack Misär för att du iallafall skrev något ). Men lik förbannat så sitter jag här nu och tänkte försöka ta mig igenom Western också för att se vad vi kan ha att se fram emot där.
Central Division: Central består som bekant av 7 lag, ensam majestät som minsta divisionen i NHL nu när Pacific har blivit med Vegas. Lagen är:
Nashville Predators: Laget som sånär klarade av att snuva Penguins på sin andra raka Stanley Cup men som föll i finalen. Inget snack om att de har ypperlig chans att gå hela vägen i år också, med ett grundlag som är i princip intakt och som har spetsats till lite extra i from av Nick Bonino, Alexei Emelin och Scott Hartnell. På målvaktsidan är det finländaren Pekka Rinne som står även i år efter att ha gjort en bra säsong förra året. Bakom honom finns landsmannen och det stora framtidshoppet Juuse Saros som fick chansen i 21 matcher förra säsongen och hade ganska otroliga 2.35 GAA och 92.3%. Det är bättre än vad Rinne hade (förvisso över 61 matcher), och Saros är bara 22 år gammal. Backmässigt är det en fantastisk uppsättning de har att leka med i Nashville. Ellis, Josi, Ekholm, Subban, Yannick Weber och Alexei Emelin. Det är namn som får en backfanatiker att dregla utan tvekan. Förmodligen NHLs starkaste backuppsättning och med Rinne och Saros i mål så lär Goals Against-kolumnen vara ganska lågmäld för Predators. Minnesota Wild: Wild tog sig till slutspel förra året men åkte ut i första rundan mot Blues. I år har man kastat om en del i laget för att försöka nå längre, men jag tror att det blir en backlash utav bytena som har skett. Man skickade iväg Jason Pominville och Marco Scandella (tillsammans 60 poäng) till Buffalo i utbyte mot Tyler Ennis (13P) och Marcus Foligno (23P). I målet återfinns som vanligt Devan Dubnyk med förstaspaden i högsta hugg. Lite ojämn stundtals men har en otrolig högstanivå, så att om formen kan toppas till de tighta matcherna så kan Wild gå långt på att bara göra 1-2 mål per match. Bakom Dubnyk finns Alex Stalock och Niklas Svedberg som får slåss om andraspaden. Min gissning är att Stalock tar den och att Svedberg hamnar i Iowa (AHL). Backsidan innehåller arbetshästen på 32 vårar i form av Ryan Suter, som dessutom har skrivit kontrakt till 2025 (!), jag anar en ny Chara. Runt omkring Suter finns det en ganska klar Top4-uppsättning med Brodin, Dumba och Spurgeon, men bakom dessa ser det lite tunnare ut och det kan bli problematiskt i längden för Wild. Anfallet är av typen "många svaga kan slå enstaka starka", där man har ett gäng som ligger runt 60 poäng och Granlund som vann interna skytteligan på 69 poäng. En bit ifrån McDavids 100 poäng så att säga.. Jag är osäker på om Ennis och Foligno kan bidra särskilt mycket poängmässigt till det här laget, då Foligno är mer av en hårt jobbande, jobbig, jävel medan Ennis har visat dalande form under några år. Mycket kommer att hänga på Granlund, Staal, Koivu och Niederreiter skulle jag säga. Jag tror absolut att Wild når slutspel, men jag vet inte om de kommer längre än 2a rundan i år, eventuellt ut i första till och med. Dallas Stars: Dallas hade något bra på gång för 2 säsonger sedan när man tog sig till andra rundan i slutspelet, men förra säsongen så var det något som inte fungerade. Målvaktssidan var för dålig med Lehtonen i spetsen och Antti Niemi bakom. Men, laget är förbättrat till i år och kommer slåss för att ta sig till slutspel och har en fördel att spela i Central som i övrigt kan ses som den mest försvagade divisionen. Målvaktssidan har förstärkts med Ben Bishop som, om han håller sig hel, kan göra underverk för ett lag som har så mycket potential men som har blivit straffade om och om igen av finska Schweizerostar i mål. Kan ge mental styrka till laget att äntligen ha en målvakt som man litar på bakom sig. Backsidan är i princip intakt från förra året förutom en förstärkning i form av Marc Methot som kommer bli väldigt intressant att se, och som förmodligen kommer spela med Klingberg vilket i sin tur kan hjälpa Klingberg att ta det extra steget som Dallas behöver att han tar. Anfallssidan har tappat Cody Eakin (Vegas) och Ales Hemsky (Montreal) men har fått in Martin Hanzal, Tyler Pitlick och Alexander Radulov som får ses som förstärkningar till ett redan otroligt kompetent anfall. Jamie Benn, Tyler Seguin, Jason Spezza, Radulov, Hanzal och Radek Faksa. Inga dåliga namn, men vi får inte glömma Janmark som såg bra ut för 2 säsonger sedan men som missade hela förra säsongen på grund av skada. Dallas har chans att ta sig långt i år, kan det till och med bli Stanley Cup? Inte omöjligt, men oddsen som finns lockar inte riktigt till spel (15-20x). St. Louis Blues: I Blues har vi en liknande situation som i Islanders. I Brooklyn handlar det om att Tavares och Eberle skall hitta varandra, här i St. Louis handlar det om att Tarasenko och Brayden Schenn skall leka bra ihop. Schenn kommer senast från Philadelphia och förväntas vara förstacenter trots att han startade i andralinan i nattens match. I övrigt så har det skett stora förändringar i anfallssidan där spelare som Jori Lehterä, David Perro, Nail Yakupov och Ryan Reeves få lämna plats åt nya spelare i Blues. Målvaktssidan får anses vara den starkaste delen, där Jake Allen och Carter Hutton visade att de är två toppmålvakter som absolut kan ge några extra W's till Blues. Backsidan tappade stjärnbacken Kevin Shattenkirk efter 60 matcher av förra säsongen och det kommer kännas. Turligt nog för Blues så finns det många andra backar med hög kvalitet i form av Pietrangelo och Colton Parayko (Parayko 1 mål inatt och Pietrangelo 2 mål) men också Bouwmeester. Bakom dessa återfinns Carl Gunnarsson och Joel Edmindson. Finns mer bredd att ta av vid skador så backsidan ser ändå ut att vara stark inför säsongen. Anfallet hänger som sagt på att Tarasenko spelar riktigt bra i år igen och att Brayden Schenn kan komma in i laget och "make magic" från första start. Det finns fler spelare som hade varit värda att nämna i laget men jag tror att det räcker att säga att laget ser starkt ut på pappret. Spännande at tse om Jordan Kyrou (född 1998) får chansen efter att ha gjort 94 poäng för sitt Sarnia Sting i OHL trots att laget slutade på en 4e plats i sin division. Slutspel känns ganska sannolikt i år igen, men några pusselbitar behöver falla på plats innan det är helt givet. Winnipeg Jets: Jag såg första två perioderna mot Toronto inatt så det kan ha viss inverkan på varför jag tror att vi kan hitta Winnipeg i botten på Central Division, för satan vad dåligt dom spelade igår. Man tog in Steve Mason inför säsongen och hans första match var ingen fröjd att se (bortplockad efter 5-0 i början av 3e perioden). Backsidan är på pappret en start uppsättning med backar, framförallt Byfuglien och Jacob Trouba men då måste även deras respektive backpartners steppa upp något steg. Det görs alldeles för lite poäng från backarna i Jets förutom Buff och Trouba vilket är problematiskt när inte heller anfallsspelarna kan göra tillräckligt med poäng. Anfallssidan har bra spelare i form av Patrik Laine, Mark Scheifele och Nikolaj Ehlers. Utöver dessa finns också Wheeler och Little att tillgå som är bra spelare. Däremot måste man steppa upp även på den här delen då jag ser det som att det släpps in lite för många mål för att någon av dessa spelare skall ges chansen att inte spela på topp hela säsongen. Det krävs topprestation från alla lagdelar för att nå slutspel i NHL och jag är osäker på om Jets har vad som krävs i år för att nå dit. Chicago Blackhawks: Jag har en känsla av att jag trampar en del på tårna när jag säger att jag tror att Blackhawks riskerar att missa slutspel i år, men jag står för det. Man vann Western Conference förra säsongen men har gjort otroligt många förändringar i år. Varför? För att lönetaket existerar och de måste välja om de vill ha kvar superstjärnorna som Toews och Kane, eller om de vill satsa på ett mer balanserat lag. Blackhawks valde det förstnämnda och då var det bara att säga hejdå till spelare som Hjalmarsson, Krüger, Oduya, Panarin, Van Riemsdyk och Scott Darling. Ganska tunga namn (framförallt Panarin) som försvinner och lämnar ett Blackhawks som ser rejält försvagat ut i år. Dessutom har Marian Hossa bekräftat att hela säsongen missas på grund av allergi mot sin utrustning. Målvaktsidan består nu istället av Crawford som fortsatt förstamålvakt och Anton Forsberg som backup. Forsberg är ett ganska oprövat kort efter att knappt ha fått chansen att visa någonting med Columbus Blue Jackets, så vi vet egentligen inte hur han står sig i NHL. Backsidan har försvagats rejält i och med förlusterna av tidigare nämnda backar (Oduya, Hjalmarsson, Campell och van Riemsdyk). Istället så förväntas "gamlingarna" skola in nya yngre förmågor för att föra Blackhawks till ett slutspel igen, vilket är en oerhörd utmaning under säsongen. Anfallssidan är lite liknande med många unga ansikten som skall försöka ta plats och föra laget till triumfer, men som får hjälp av mer rutinerade spelare som Toews och Kane samt "hemvändarna" Brandon Saad och Patrick Sharp. Klar försämring av anfallssidan likaså och det barkar åt att Blackhawks missar slutspelet i år. Mest spännande i år blir förmodligen att se Alex DeBrincat spela hockey på hög nivå. Han må vara ganska liten, men jag tror inte att det stoppar honom alls. Det är ganska otroligt att en så kvailtetsfylld spelare blir vald så sent som DeBrincat blev vald (önskade verkligen att Sabres skulle valt honom istället). Colorado Avalanche: Colorado ja, det så otroligt bra laget för tiotalet år sedan som nu befinner sig i botten av ligan. Jag tror att man stannar där åtminstone ett år till innan något nytt kan hända. Man har tagit in Jonathan Bernier för att täcka upp bakom Semyon Varlamov. Målvaktsmässigt handlar det om huruvida Varlamov kan studsa tillbaka eller inte. Jag är inget fan av Bernier sedan hans tid i Leafs där han stundtals glänste till men många gånger gjorde misstag som ingen målvakt borde göra på den här nivån. Skadar sig Varlamov så är Colorado sämst i NHL. Håller Varlamov sig hel så ökar chansen att de kan lämna något lag bakom sig men att de garanterat missar slutspel ändå. Backsidan ser tragisk ut där egentligen bara Eric Johnson och Tyson Barrie är namn värda att nämna. I övrigt består uppsättningen av breddspelare som Avs får hoppas kan ta sig an större roller för att ge laget någon slags möjlighet att undvika sistaplatsen. Anfallsmässigt så är det många frågetecken. Kommer Matt Duchene spela för Avalanche? Ryktena går och går och går, så det är intressant att följa. I övrigt finns det kvalitet att hämta i form av MacKinnon och Landeskog framförallt, med Yakupov som nyintagen skall försöka få igång sin karriär igen efter en medioker säsong i St. Louis. Nja, Colorado får nog nöja sig med att ligga kvar runt botten och slåss om att inte skämma ut sig fullständigt när säsongen summeras.
__________________
Twitter: @EmanresuSharp Senast redigerad av Emanresu den 2017-10-05 klockan 23:32. |
|
2017-10-06, 00:42 | #2 |
Slutligen (phew) så hamnar vi nu i den absoluta västkusten med Pacific Divsion. En division som alltid känns full av energi och min subjektiva känsla är att det är divisionen som allt går fortare i. Det kan bero på att vi hittar spelare som McJesus och Johnny Hockey här som är otroligt snabba på skridskorna (kolla t.ex. McJesus mål i nattens match mot Flames).
Hur som helst, Pacific Division består numera av 8 lag, sedan Las Vegas har fått sina gyllene riddare med i ligan. Lagen är följande:
Anaheim Ducks: Anaheim har inte missat slutspel på 5 säsonger och troligen missar dom inte i år heller. Man har egentligen inte gjort några riktigt stora förändringar i laget från förra säsongen utan behåller det mesta och jag tror att det är ett bra val för Ducks. Målvaktssidan har förstärkts med Ryan Miller som kommer att vara backup, vilket är en ovan position för honom, till John Gibson som förra säsongen visade att han är en väldigt bra målvakt, i sina bästa stunder kanske även den bästa i ligan. Lite för mycket upp och ner för att vara bäst totalt men åtminstone en väldigt kompetent målvakt som ger Anaheim många segrar under säsongen. Backsidan saknar egentligen bara Shea Theodore och jag är inte säker på hur stor skillnad det egentligen gör. Ducks har unga backar som spelar med pondus i form av Sami Vatanen, Josh Manson, Hampus Lindholm och Cam Fowler. Dessutom har man rutin genom Kevin Bieksa som kan ge de yngsta spelarna en möjlighet att se och lära. Anfallet har bra spetskvalitéer genom Rakell, Silfverberg, Eaves och Getzlaf. Frågan är dock om Corey Perry kan hitta tillbaka till storform för att ge det lilla extra som behövs för att nå hela vägen till bucklan. Förra säsongen var inte bra från Perry och 19 mål var sämsta noteringen sedan 06-07 för honom. Ducks når slutspel och utmanar om bucklan i år! Edmonton Oilers: Oilers, laget som fortfarande svävar på moln efter att ha fått Connor McDavid och vem kan gnälla på det? Killen gör poäng efter poäng, match efter match och kan åka i cirklar kring i princip vilket motståndare som helst. Man har skickat iväg Desharnais och Eberle, och har istället tagit in Ryan Strome och Jussi Jokinen. I övrigt inga större förändringar i laget som ser minst lika starkt ut som förra säsongen. Målvaktssidan där Cam "Dadbot" Talbot gör succé och som backas upp av Laurent Brossoit, som fick spela 8 matcher förra året med smått fantastiska 1.99 GAA och 92.8%. Talbot lär få spela lite färre matcher i år än förra året, men kan Brossoit hålla sig i närheten av vad han presterade förra året skall det inte vara några bekymmer för Oilers. Backsidan ser stabil ut med Klefbom, Larsson och Sekera som går i bräschen. De hade ett fantastiskt samarbete med Talbot under säsongen och kan de fortsätta så, så finns det inget som stoppar Oilers framfart. Anfallssidan hade egentligen klarat sig med två spelare, Leon Draisaitl och Connor "McJesus" McDavid. Men det finns så mycket mer, man har Patrick Maroon som gjorde 27 mål förra säsongen och man har Jesse "Poolparty" Puljujärvi som är en lovande talang som mycket väl kan blomma ut om han får mer speltid i år. Oilers ser starka ut och blir farliga i årets tuffa Pacific Division. Calgary Flames: Inte helt olikt Dallas så har Calgary haft stora bekymmer med målvaktsspelet under de senaste säsongerna. Till i år har man tagit in Mike Smith som hjälpte Coyotes att vinna många matcher förra året samt Eddie Läck som skall agera backup till Smith. Inga större förluster har skett men man har förstärkt försvaret genom Travis Hamonic. Målvaktssidan kan kanske slutligen vara löst för Flames vilket kan vara en stor faktor i årets upplaga av NHL. Smith kan visa sig ovärderlig för Flames och trots att han släppte 3 mål mot Oilers i premiären så är det inte mycket han kan göra på målen. Backarna är av absoluta toppklass med Mark Giordano, TJ Brodie, Dougie Hamilton och Travis Hamonic. Det är spelare som är tuffa att möta i deras egna zon, men de kan också göra poäng i andra delen av hockeyrinken. Anfallsmässigt så är Johnny Hockey och Sean Monahan de stora snackisarna. Gaudreau som förra året missade några matcher på grund av ett sent påskrivet kontrakt kommer nu att vara med från första början utan att behöva oroa sig över sådant och det är en stor fördel för Flames. Dessutom så har man Mikael Backlund som kommer spela ihop med oerhört intressanta Matthew Tkachuk, som trots att han vistas en del i utvisningsbåset (103 PIM förra säsongen) ändå hinner med att göra poäng (48 poäng på 76 matcher). Nu ett år äldre kan han ha stor inverkan på Calgarys chanser att vara med och slåss om topplatserna i Pacific och även kanske ta sig några steg i slutspelet. Arizona Coyotes: Arizona har all rätt att vara positiva inför säsongen. Man har tagit in en klassmålvakt i formav Antti Raanta från Rangers, en stabil back i Niklas Hjalmarsson och en rutinerad anfallare i form av Derek Stepan. Målvakterna Antti Raanta och Louis Domingue är en spännande kombination, trots att Domingue inte riktigt har glänst under någon säsong (vilket inte Coyotes gjort generellt heller). Raanta kan ge den stabilitet längst bak som laget så desperat behöver och kan ge självförtroende till hela laget som därmed kan höja sig märkvärt. Backsidan har ett oerhört intressant backpar i form av Oliver Ekman-Larsson tillsammans med Niklas Hjalmarsson. Där bakom finns även Alex Goligoski och den unge talangen Jakob Chychrun. Det är en bra backuppsättning som laget nu har och med hjälp av Raanta bakom sig så kan de blomma ut och bli riktigt bra i år. Anfallssidan är en otroligt ung uppsättning där Domi, Dvorak, Strome, Crouse och Keller är under 22 år och har chansen att visa upp att de har utvecklats sedan förra året. Man har också gjort klart med Anthony Duclair som var RFA inför säsongen vilket är intressant även om förra säsongen inte var någon glänsande säsong för honom. Arizona kan vara det skrällag i Pacific som tar sig till slutspel och väl där kan vad som helst hända. Kommer de till slutspel så väntar ett tufft uppvaknande för de unga spelarna i laget som aldrig har varit där förut och vem vet, kanske kan de underskattas såpass att de tar sig några steg. San Jose Sharks: San Jose har en generationsväxling framför sig som kommer att leda till att de förmodligen håller till på den lägre halvan av Pacific under några säsonger tills dess att de nya yngre spelarna har rutin nog att återigen ge sig på att försöka ta sig till slutspel. Målvakten Martin Jones har visat sig vara otroligt bra och har många år kvar (är 27 år gammal) och kommer att få bära Sharks framåt genom denna generationsväxling. Bakom honom återfinns Aaron Dell som gjorde det mer än godkänt de matcherna han fick spela förra säsongen så målvaktssidan är inte Sharks stora bekymmer. Backsidan däremot kan visa sig bli deras akilleshäl i år. Även om backarna på pappret är otroligt bra backar så har de viktigaste spelarna passerat 30 år, Brent Burns (32 år), Paul Martin (30) och Marc-Edouard Vlasic (30). Kan de hålla tempot uppe under säsongen så är det bra för Sharks, annars får laget det svårt att stå emot de andra yngre lagen i Pacific. Anfallet ser inte särskilt bra ut heller i år. Thornton börjar bli gammal (38 år) och lite långsam, vilket innebär att mer ansvar kommer att hamna på Logan Couture och Joe Pavelski (som inte heller är purung med sina 33 år). Vad finns att hämta bakom dessa spelare? Melker "Melkman" Karlsson behöver ta ett steg till i sin utveckling, likaså Marcus Sörensen samtidigt som Bödker, Hertl, Hansen och Donskoi börjar skapa poäng. Sharks får det svårt i år och missar slutspelet om inte Jones står på huvudet i alla sina matcher, vilket inte kommer ske. Los Angeles Kings: Det känns som att kings kommer bryta de senaste årens mönster av att gå till slutspel efter att ha missat slutspel säsongen innan och jag tror att de missar för andra året i rad nu. Man har skickat iväg Ben Bishop och tagit in Darcy Kuemper istället. Mike Cammalleri har anslutit för att försöka skapa poäng i anfallet. Jonathan Quick var skadad en stor del av förra säsongen och det hjälpte inte direkt Kings i sitt försök att nå slutspel. Kan han vara hel i år så är det ett stort plus för laget men bakom honom finns också Darcy Kuemper som förmodligen kommer göra ett helt okej jobb när han får chansen. Backsidan behåller de viktigaste namnen i form av Drew Doughty, Alec Martinez och Jake Muzzin. De har tagit in Christian Folin som ska bidra med sin storlek för att hålla borta motståndarna i egen zon, men i övrigt finns det inte mycket som man kan njuta av i Kings backuppsättning. Stor nackdel för laget att inte ha bättre backar än man har, och man tar sig inte till slutspel utan att ha ett lag som kan hålla tätt bakåt. Anfallet hänger framförallt på att Anze Kopitar kan börja göra poäng igen efter en medioker säsong. Gaborik har genomgått knäoperation under sommaren vilket kan göra att han inte har fått den uppladdning som behövs för att han skall skapa tillräckligt med poäng. Kan Cammalleri vara det som behövs i Kings? 31 poäng på 61 matcher i Devils pekar inte direkt på det, utan det krävs snarare att Tyler Toffoli, Jeff Carter och Tanner Pearson ser till att laget gör poäng så det räcker. Jag tror som sagt att Kings missar slutspel i år igen då det på pappret ser ut som ett ganska mediokert lag med NHL-mått mätt. De skämmer inte ut sig, men spelar inte tillräckligt bra för att klara slutspelsgränsen. Vancouver Canucks: En del förändringar har skett i Canucks, men inga större direkt mer än Ryan Miller som lämnar och Anders Nilsson som kommer in istället. Förra året var inget vidare för Canucks och jag tror att kommande säsong blir likadan. Målvakterna kommer vara två svenskar. Jacob Markström kommer förmodligen ta större delen av matcherna med Anders Nilsson som backup. Ingen av dom har glänst tidigare säsonger direkt även om båda har potential att bli riktigt bra. Avsaknaden av glans kan naturligtvis komma av att man spelade i lag som Canucks och Sabres förra säsongen som inte gjorde några säsonger som fansen kommer att minnas tillbaka till med glädje i ögonen. Backsidan har förstärkts med Del Zotto från Philadelphia och Wiercioch från Colorado. Otroligt nog så hade man faktiskt en back förra året som låg på plus i plus/minus-statistiken i from av Chris Tanev, men han skapar inga poäng direkt. Poängskapandet kommer förmodligen lämnas i Del Zottos händer tillsammans med Alexander Edler, men de skapar inte tillräckligt för att täcka upp målen som de släpper in bakåt (Edler hade -20 förra året). Kan Ben Hutton och Erik Gudbranson visa upp sina bästa sidor så kan det hjälpa laget att ta sig upp från absoluta botten, men de kommer inte nära slutspel i år. Anfallet behöver bli betydligt bättre än förra året då ingen av Sedin-bröderna rosade marknaden direkt och inte heller Loui Eriksson. To be fair så var det ingen i Canucks som rosade marknaden men dessa tre är ändå vad laget hoppas på framförallt. Nu har man tagit in Sam Gagner från Columbus som förhoppningsvis kan bidra med poäng, framförallt i Powerplay men kanske även en del i 5 mot 5. Man hoppas också på att Bo Horvat skall kunna upprepa förra säsongen och att Sven Baertschi och Markus Granlund kan nå upp till en högre poängskörd än förra året. Laget missar slutspel, utan tvekan, men kan de åtminstone visa något positivt under säsongen så vore det bra. Vegas Golden Knights: Slutligen så har vi nykomlingarna. Ett lag som är ihopplockat av spelare från alla andra lag där flertalet aldrig har spelat ihop. Utropstecknet är väl målvakterna där man har Marc-Andre Fleury och Calvin Pickard. I övrigt ser laget ganska svagt ut och att man hamnar i botten av Pacific känns ganska givet. Målvakterna ser som sagt ut att vara det största utropstecknet i laget och de måste spela bättre än de någonsin gjort förut för att ge Vegas chansen att göra något avtryck under sin första säsong i NHL. Backsidan har många potentiella ledare, vilket kan vara både positivt och negativt. Risken att det blir för många kockar som ska leda försvaret är överhängande men annars kan det åtminstone bli något hyfsat av försvaret i laget. Man har spelare som Nate Schmidt, Colin Miller, Shea Theodore och Brayden McNabb som inte är dåliga, men de ska spela med spelare som är helt okända för dom då de kommer från olika klubbar och det kommer ta ett tag att bli samspelta. Anfallet består av några positiva namn som James Neal, David Perron och Jonathan Marchessault, men i övrigt ser det ganska tomt ut. Kan Vadim Shipachyov spela lika bra i NHL som han har gjort i KHL så kan han absolut bli intressant i år men anfallet räcker inte till i årets säsong. Kanske om stommen finns kvar nästa år att de har blivit mer samspelta och kan göra något bra då, men den här säsongen har Vegas inte mycket att komma med, mer än vad som väntas vara ett stort publikstöd.
__________________
Twitter: @EmanresuSharp Följande användare gav Sharp$ för den här posten:
Lazlo (+5) |
|
2017-10-06, 00:44 | #3 | ||||||||||||||||||||||||||||
Så vad gäller spelen för Western Conference så har jag valt att spela följande:
__________________
Twitter: @EmanresuSharp Följande användare gav Sharp$ för den här posten:
Lazlo (+5) |
|||||||||||||||||||||||||||||
|