När det gäller livskvaliteten är det ju du som avgör vad som är ok eller inte, det är ju något som baseras på vad du anser är rimligt med dina förutsättningar. Dock gör du felet att acceptera samhällets sociala normer istället för att skapa din egna värld, jag inser att huvudvärken är det som känns mest jävligt men det är knappast skälet till att du mår så piss som du gör.
Antagligen har du upplevt ett trauma som har lett till att dina försvar har aktiverats. Sedan har du pga att du säger ha dig en hög intelligens rationaliserat bort den fysiska smärtan till saker som sker i ditt liv, och har antagligen börjat fundera i banorna.
"vem är jag"
"Allt jag gör är slutligen helt värdelöst och det finns ingen mening"
Själva grejen är att även om livet känns pissigt, så kan man inte ignorera dom små sakerna. Det är jävligt cheesy men du måste binda ihop ditt liv med små positiva saker eller ha ett synsätt som accepterar dom dåliga sakerna och höjer dom positiva till skyarna.
När det sedan gäller dina andra problem, så är dom ganska oviktiga. Självklart är pengar och säkerhet en stor del i ens liv. Men om du har kommit så långt att du inte längre bryr dig om livsgnistan så inser du också att talesättet.
"En man som inte har något att förlora..."
Det stämmer så väl in på just det här, du känner att du är på botten och helt ärligt så kanske du tillochmed förtjänar det som sker dig. Du gör ju inget åt det, utan bara väntar på mer skit som skall ske. Till slut kommer du undvika obehagliga saker vilket leder till att du hamnar längre ner i skiten och du projicerar en "aura" av dålighet och låg självkänsla vilket sänker dina möjligheter till ett bra liv.
Nu blev det en jävla massa svammel, men kontentan är att du är fortfarande herre över ditt egna liv vad än något påhittat samhälle tror sig ha för makt över dig. Det finns ingen som kan stoppa dig att göra det du vill, bara du själv är den som står i vägen(kanske ett gäng poliser ^^) så greppa tag i livet och brottas tills det är över.
Ingen säger att det ska vara lätt, och tror man att livet är skyldig en något hamnar man väldigt ofta åt helvete.
Det är iaf vad jag tror : >
Följande användare gav Sharp$ för den här posten: RobinD (+1) |