Vad ska man göra när livet suger? Nej, jag har inte spelat bort alla mina pengar, tvärt om har jag inget att spela för.
Jag är i runt 30, har inget jobb, ingen flickvän och lever på soc. Folk brukar säga att jag är riktigt smart. Enligt IQ-tester jag gjort ska mitt IQ ligga mellan 138 och 153. Spenderade fem år på universitet där jag läste datalogi och datorteknik. Köpte inte en enda bok, bortsett från två matteböcker. Klarade mig bra utan. Igår fick jag ytterligare ett besked om ett jobb jag inte fick. Det drog ner mig i depressionshålet igen. Jag äter sen två år antidepressiva ("lyckopiller"), men känner knappast att jag blir glad av dem, snarare blir jag jämnare i humöret. Jag är inte typen som skadar mig själv eller vill ta livet av mig, men livet känns ju inte direkt värt att leva heller för den delen. Det är som att leva i en gråzon mellan livet och döden.
För två månader lyckades jag skära av mig både en böjsena och en nerv i höger pekfinger. Efter akutenbesök, operation och flera besök hos sjukgymnast verkar det som att operationen inte lyckades speciellt bra, det är dock hög procent misslyckade operationer så det var inget fel på kirurgen eller nått i den stilen. Förmodligen måste jag göra om den i vår igen om jag vill kunna böja toppen av fingret resten av livet.
Pga ekonomin så har flera räkningar gått till inkasso och kommer snart till fogden. Är inte speciellt rädd för dem dock, har varit där förut. De har inget här att hämta oavsett, men man blir ju inte gladare för det... Min förra dator slog jag sönder (i3 530, 4gb ram 40gb ssd, 24" TFT) för att jag hade en sån ångest att de skulle ta den från mig, så nu sitter jag på en p4 1.7ghz, 512mb ram, 120gb hd, 19" CRT, den vill de knappast ha...
Pga ångesten så hetsäter jag och förra året gått upp över 40 kg, för att året innan det gått ned över 60...
Sen lider jag av
hortons huvudvärk (eng.
cluster headache) också, vilket troligtvis är det som suger livslusten ur en. Inget botemedel finns.
Var bara tvungen att skriva av mig lite, innan jag blev tokig...
