Fint ändå att inte ens vara nära. Jag tycker de motsatta svider mest av allt, men har genom åren lärt mig skaka av allt vad otur kan tyckas benämnas. Det ÄR ett svårt spel, allt är förlåtligt och aldrig anledning till att gräma sig. Snart ny travkväll,, vill man vara med eller inte? Egentligen borde man inte, men processen, färden, är ju så mycket värd mer än målet. Det är väl det som ger mening. Veckans funderingar spelar roll hur kass den än är.
