En gång är ingen gång. Två gånger är en vana.
Inte kan folk räkna heller. Skulle betala lunchen för 89 spänn med en 500-hundring och så en femma och 4 enkronor för att bli av med lite skrammel. Han knappa och slog och jag tänkte va fan håller man på med?
Men så kom kvittot ut. Då hade han slagit in varje mynt för sig. Såg ut så här
500 kr
5 kr
1 kr
1 kr
1 kr
1 kr
Måste du slå in varje mynt för sig, frågade jag då naturligt. Ja och så något ohörbart. Tur det inte bara var enkronor då svarade jag. Nästa besök hade jag 3 tjugolappar och 3 guldtior och då gick det helt plötsligt bra att slå in 90 spänn direkt på samma hak.
Men redan på vägen dit hade jag listat ut var skon klämde. Han kunde inte räkna. Inte ens till nio...
Lika på den tiden man köpte kvällstidningen, som då kostade sju spänn. Lämnade man fram en tia och 2 spänn, för att få en femma tillbaka, så stannade allting upp en stund och dom fick fundera länge och väl. Ibland fick man rycka in och förklara den matematiska ekvationen.
Så överkursen. En tjuga och två enkronor för att få 15 tillbaka. Den fixade ingen.