Däremot håller sådant som anställningsförhållanden, arbetsvillkor, arbetstider etc på att segla upp som en valfråga. Där tror jag inte att Alliansen har så mycket att hämta, men Fi kommer att älska den debatten eftersom kvinnor har sämst villkor.
Statistik från Arbetsmiljöverket:
http://www.av.se/dokument/statistik/..._1955-2010.pdf
4-5-6% missnöjesväljare som vill proteströsta mot etablissemanget finns alltid, men uppåt 10% är mycket svårt att hitta i ett riksdagsval.
Så helt plötsligt skulle SD ha börjat överskattas i opinionsundersökningar? Tillåt mig tvivla, bara att studera VALU i EU-valet, 7 procent var 10 procent. Det är klart att många tvekar att uppge SD när någon snubbe från ett undersökningsföretag ringer och frågar om partisympati när det de facto kan innebära uteslutning från facket, problem på jobbet vilket kan vara mycket oroande för en arbetare med dagens många gånger osäkra anställningskontrakt, allmän social stigmatisering och i värsta fall Aschberg eller annan "journalist" bankades på dörren, med syfte att hänga ut dissidenten som vägrar att lyssna på etablissemangets förmaningar.
Sedan att samtliga röster på SD enbart skulle vara ett sätt att visa sitt missnöje på tror jag inte. Jag själv som har en konservativ ådra i mig anser att samhället har gått och går i helt fel riktning, inte bara när det gäller invandringen, ser SD som det naturliga alternativet nu när KD har blivit ännu ett liberalt parti bland alla de övriga. För övrigt är det underligt med alla dessa gaphalsar på SD:s torgmöten. Om nu SD:s politik är så dålig vore det väl inget svårt att debattera sakligt och sansat med partiets företrädare istället för att tysta dem. Partiets argument borde ju då lätt kunna smulas sönder...Men det är väl som Reinfeldt sa, en debatt mot Jimmie Åkesson kan jag bara vinna om han kommer full och börjar slåss i studion.