Jag kände en enorm eufori* när jag kommit på denna geniala (men samtidigt enkla) lösning på mina problem. Innebar ju visst stöd i 2 år, ALU-perioden + ny A-kassa. Var ju säker på att det skulle funka och pappersarbetet blev en ren formsak.
*Övertrumfades endast av när jag såg statsåklagare Kulin försvinna bakom skrivbordet. Men vi tar det från början...
Det här var också från mitt
tidigare liv och några år innan händelsen ovan. Kreativa lösningar för att dryga ut kassan stod högt på dagordningen Skattejämkning föreslog en filur.
http://www.skatteverket.se/privat/sj...958000460.html
Mest för bolånetorskar som vill ha ett jämnt flöde över året istället för att få tillbaka en klump en gång om året. Vi hade en gemensam bekant på SKV så det var bara att knalla ner så skrev han ut papperet medan vi avhandlade kvällens trav eller vad det kunde vara. Man fick ju själv bestämma hur mycket skatt som skulle dras, blev inte mycket kan jag säga. Naturligtvis drabbades man av en djävla kvarskatt men det var ju morgondagens problem. Höll på några år det här och blev ett välbehövligt tillskott. Tills en vacker morgon när det ringde på dörren alldeles för tidigt. Farbror blå ville att jag skulle följa med...
Vad gäller saken undslapp det mig i bilens baksäte? Hade faktiskt ingen aning. Det vet du nog bättre än oss blev svaret. Jag gjorde ett nytt försök. Vilken rotel är det då? Bedrägeriroteln blev svaret. Jaha, började misstänka vad klockan var slagen. Skattmasen och den andra filuren plockades in samtidigt. Dom andra två fick gå hem på dagen medan jag blev kvar över natten. Dom skulle plockat in en snubbe till men han hade hunnit iväg och då kunde dom inte släppa mig innan han blev intagen. Det var min ALU-samordnare som av oklar anledning (minns inte) dök upp i något papper. Men när dom hört han på samma kväll så blev jag också släppt morgonen efter.
Dags för rättegång men först ett sista besök hos advokaten. Jag klev in där och åtalet låg framför mig på skrivbordet. Ögnade igenom papperet och så längst ned stod yrkandet. Grovt skattebedrägeri.
Grovt skattebedrägeri skrek jag rätt ut. Så mycket visste jag att det var minst 6 månader som gällde då. Hade precis suttit av en rattfylla och dom 30 dagarna kändes som 3 år så jag var måttligt road.
Ja men det kommer inte bli någonting sa advokaten. Han hade hittat ett kryphål som åklagaren förbisett trots en mastodontutredning på över 1000 sidor! Både jag och den andra snubben hade vid tillfället skulder/räntekostnader. Att betalningsmoralen var högst sporadisk och oregelbunden var en annan sak. Vi var berättigade till skattejämkning och att vi sen inte lyckats betala in några räntor var ju otur
men påverkade inte sakfrågan. Utan skulder hade vi varit stentorsk och då hade det nog inte stoppat med 6 månader.
Åklagaren insåg att han gjort en blunder och la sig platt redan före rättegången som blev en ren formalitet om diverse skuggfrågor. Utredningen var på över 1000 sidor som jag nämnde och av oklar anledning så hade åklagaren släpat med sig hela bibban och lagt framför sig på skrivbordet, så man såg bara huvudet på karln. Men ju längre vi höll på och han insåg att allt guld blev till sand desto mer sjönk han ner i stolen för att till slut försvinna bakom pappershögen.
Det är vad jag kallar äkta lycka.
