När jag körde tidningar kom jag hem ungefär vid den tiden.
Fy fan när man fick kliva upp och skrapa den där nerisade golfen. Då ville man bara dö, fy satan vilken ångest man hade. Chansen att få fronta bildjäveln med en fet timmerbil var det enda som höll modet uppe. Men när man väl lastat tidningarna och kommit iväg så gick det rätt bra och den värsta dödslängtan la sig så pass att man höll sig på rätt sida vägen. Men nästa dag började det ju om igen. Sex dar i veckan...
Om man torskat 300 spänn kvällen innan (ja det var ett tag sen) så skulle man ju jobba gratis, kändes ju upplyftande. Om jag vunnit så var det nästan ännu värre. Va fan skulle jag då behöva kliva upp för?
Kan ju ta en liten anekdot av allt som hände under dom där få åren. Mitt distrikt var inte som alla andras där man delade ut tidningen genom bilfönstret ner i brevlådan. Nää det här var en ny billinje och förmodligen hade dom cyklat där tidigare. Vilket innebar att jag fick kliva ur bilen 50-100 gånger varje natt för att nå brevlådorna. Den irritation och stilla vansinne som det innebar för min redan trasiga själ går inte att beskriva i ord.
Fast jag försökte. En Söndag så ringde jag hem till chefen och lät allt som tyngde mig bubbla fram under 1 1/2 timme och det är ungefär lika länge som jag sammanlagt pratar på ett år annars. Jag var rejält tankad och som ytterligare partyhöjare sjukanmälde jag mig dan efter. Det blev lite
dålig stämning efter det där samtalet och jag blev inte kvar så många månader efter den händelsen.
Nu tappa jag ju spåret här. Jo en morgon när jag för femtielfte gången och mot min vilja tvingades kliva ur bilen för att nå en låddjävel som något pucko gömt under en björk halvvägs inne på tomten så hände följande. Man körde ju automat och när jag hunnit iväg en bit så hoppar parkeringsläget ur och bildjäveln börjar rulla bakåt. Dörren stod naturligtvis öppen så den vek sig som en fällkniv när första motståndet kom i vägen. En Mercedes.
Det fanns ju bara en sak att göra. Lägga sig raklång på vägen och be om något riktigt snabbt och tungt. Dessvärre så var jag mitt i ett sömnigt villaområde klockan 03:30 så ingen hjälp fanns att få. Så det var bara att borsta av sig snön, vika ihop dörrdjäveln och snabbt ta sig därifrån.
Under den här tiden så utvecklade jag en allergi mot ofrivillig väckning aka väckarklocka. Räcker med att jag har en tandläkartid inbokad så sover jag oroligt veckan innan och då ska jag ändå inte vara där förrän kl 12. Men bara vetskapen om att något är inplanerat räcker för att kroppen ska reagera med olust.