[Cc]

Vet inte om det lär bli värst många som orkar läsa ett så här långt inlägg, det blev bara liksom längre och längre. Det som föranledde skrivandet var Boone's sträng som avhandlade den lätt upphetsade NHL-rekaren...

Det där med att driva spelforum/communities verkar vara samma grej nu som det var redan i början av det här millenniumet! Forumen började bli mer vanliga runt 2001/2002 när det fanns färdig programvara för ändamålet att tillgå för mindre slant. Första faktiska community i Sverige var sannolikt Spelombudsmannen där Jörgen Jonsson blev lokal folkhjälte innan han sakta men säkert avslöjades som en ganska okunnig speltorsk av stora mått.

JJ fortsatte dock ett par år med sidan innan han började kränga begagnade bilar, han blev även av med spelexpertjobbet på Aftonbladet i samma veva och hade ett par personliga konkurser bakom sig så det blev nog ett passande jobb till slut? Under 2002 så drogs Tipsnytt igång, undertecknad var en av medarbetarna. Vi var ganska ambitiösa, allihop var mer eller mindre heltidsspelare och ett par av oss hade ett starkt matematiskt fokus förutom att vi hade bra koll på vissa ligor/sporter. Sen hade vi Goran också, han frontade TN och blev en större folkhjälte än JJ tom! Goran hade dessutom en hel del pengar i madrassen och han var den som investerade i servrar osv. Oerhört dynamisk kille, miljontals idéer och för oss andra handlade det bara om att hålla honom på mattan när orkanen drog igång. Goran var av ungefär lika psykopatisk karaktär som JJ, kunde inte ta kritik alls, tog allting som personliga påhopp och båda var fullständigt övertygade om sin egen förträfflighet. Dessutom var Money management ett totalt okänt begrepp för dessa herrar och påtalades detta så försvarade de sig med hjälp av forumavstängningar och allehanda invektiv och svordomar.

Goran/TN kanske hade den mest idoliserande svansen av alla svenska spelforum, någonsin! Under tiden det gick bra för Goran så var han i nivå med vilken Gud som helst. Men inga träd växer som sagt upp till himlen och när TN splittrades så gick det sakta utför för de som blev kvar i projektet. Goran försvann på ungefär samma sätt som JJ men hade på vägen en del suspekta projekt som ”Maxspelet” och”Puntertown” mfl. Vad han gör idag vet jag inte.

Ett par år senare träffade jag Peter Dahlenmark (RIP!)! Han ville starta ytterligare en community men mer i form av en publikation som hade underforum. Peter och undertecknad skrev en del artiklar, vi hade en del andra gästarbetare, bl.a Wagner faktiskt(!) och jag vet att AlltOmSpel (AOS) var den sida Aftonbladet kollade på när de sedemerabörjade tillåta publika kommentarer till sina artiklar. Peter och jag körde också ett web-TV program, Rookies & Bookies (först även där) i totalt 38 avsnitt under 1½ år. Peter förverkligade också en idé jag haft länge när han startade Sportinginvest, tyvärr så blev konceptet ingen framgång över tid då kvaliteten på de lagda spelen inte var tillräckligt hög. Jag medverkade som Trader under ett par månader själv men insåg rätt snabbt vart skutan var på väg och klev av i god tid innan kraschen. Peter tog tyvärr sitt liv dagen då projektet skulle ha redovisats för investerarna och exakt vad som hände i bolaget visste nog bara han själv och jag tänker inte ägna mig åt spekulationer där! Men även Peter hade en övertro på vad han kunde prestera och när verkligheten kommer ikapp kan det bli tufft att bära oket.

Andra kända spelforum/bloggar har samma sorts karaktärer som de ovan nämnda. Ofta med den där självcentrerade, lätt psykopatiske men oerhört drivna personligheten i spetsen. De brukar regelmässigt börja med att reka i något spelforum, lyckas få in ett par fina spel och få en svans av följare som lyckats med att pricka den formtopp rekaren hade just då. Med den påföljande hybrisen (nästintill mytomani) startar han en egen spelblogg (gärna med betalspel). Efter ett tag när formtoppen klingat av så ”glöms det bort” att bokföra och all luft går ur ballongen!

Oftast så framkommer det rätt snart vem som är ”bra” och vem som är ”luft”. Många av oss insåg tidigt att det officiella rekandet betydde snabb limitering hos spelbolagen då väldigt många la exakt samma spel under en väldigt kort tid. Då uppstod istället små privata spelforum, ”kojor” där bara några få hade tillträde och där samtliga bidrog med sina gjorda spel. I stort sett alla i de mer ansedda kojorna hade en positiv ROI vilket betydde att även om man själv hade en svacka så var det alltid andra man kunde rygga som gjorde att ens siffror fortsatt lyste svarta. Tyvärr så förfinade spelbolagen sina metoder efter hand så limiteringarna kom som ett brev på posten efter ett tag. Väldigt många av dem som fanns i de tidiga kojorna jobbar/jobbade på spelbolag. Ett par av de jag känner har dragit sig tillbaka helt och lever på de pengar om spelades in. Numera är det mycket svårare att göra om den saken. Lägre limits, mindre oddsskillnader och mer raffinerade metoder att reglera sina risker har hjälpt spelbolagen att minimera antalet vinnade sportspelare.

Jag har vid sidan av det egna spelandet själv jobbat på spelbolag under många år. Som frilans, som anställd och som inhyrd konsult. Ett av de vanligaste jobben jag haft som konsult är databasanalys. Dvs, att titta igenom kundbasen hos bolaget för att hitta vinnare, syndikatspelare och olika mönster som på något sätt dränerar vinsterna hos spelbolaget. Det går ganska snabbt att kartlägga spelare/grupper som inte passar in i profilen. Flera brittiska bolag typ Bet365, William Hill använder en slags mall som larmar när en spelartyp gjort några spel. Så även om man torskar kan man åka ut ur kundlistan på ett kick. För 10 år sedan brukade man tala om ”The golden 3 %”. Den benämningen fick de spelare som över längre tid tog ut mer pengar än de satte in hos spelbolaget. Det rörde sig om 3-5% av kundbasen som totalt visade en bättre återbetalningsprocent än 100.

Ibland kan limiteringar se väldigt godtyckliga ut. Men är det sällan. Spelare i detta och andra forum som visar 114% payback kan vara helt olimiterade även om de påstår sig spela 1000-lappar i insats. Det kan hända att samma spelare bränner 1000-tals kronor i nätcasinot eller på pokern hos samma spelbolag. Ingen risk för limitering på sportspelandet då...även det här fenomenet ingår i de brittiska bolagens ”spelarprofilering”. Lirar man nära maxinsats på sportspelet men varken spenderar en spänn på Casinot eller ens laddar ned pokerklienten så kan man hamna i det där facket. Jag kan också garantera att det nästan undantagslöst inte finns någon ”officiell rekare” som enbart nyttjar de EU-baserade bolagen som också kan leva på sitt sportspelande. Punkt.

99% av alla bolag på nätet är mer eller mindre ”leasure-bolag”. De vill helst av allt att man spelar på casinot, där är vinsterna överlägset störst. Pokern går också bra, även om det krävs en ganska stor volym spelare för att få upp fina vinster. Sportspelet är något helt annat. Det som en gång var en hantverkskonst (oddssättning) är numera reducerat till att vara något som är en dussinvara. En högklassig compiler kunde tjäna runt 100000:-/mån om han var vass på sin liga och om förtjänsten för bolaget var hög. Idag är det väl knappt någon som tjänar en fjärdedel av den summan. Nya sätt att se ”marknaden” har styrt det här, intäkt/kund är ofantligt mycket högre på nätcasinot och nätpokern än på sportspelet. Kostnaden/kund är högst för sportspel och lägst för casinot osv.

Som jag skrev i början, det har inte hänt värst mycket varken på community-sidan eller med spelbolagen de senaste 10 åren (mer än att spelbolagen ger väsentligt sämre service numera) men jag vet också att det kommer globala communities som är Facebook-kompatibla (inloggning, uppladdning, profilering osv.). Jag vet också att Las Vegas är på väg till Europa, bookies som utan att blinka tar 5-siffriga summor (€) i insats och som även kommer att fokusera på andra sporter än de traditionella Amerikanska sporterna. Inte för att jag tror att det finns värst många på Sharps som lirar för dessa summor men det kan ju ändå vara rätt skönt att slippa öppna bulvankonton, vara bonushora eller så...